Noder

Noder (af Lat. nodus, knut). 1. Fys., svängningsknutar, de ställen på en vibrerande (svängande) kropp, hvilka fortfarande äro i hvila och således ej alls deltaga i vibrationsrörelsen (se Aliqvottoner, Hopkins' apparat, Ljud, sp. 1527; äfven Bukar). En kontinuerlig följd af sådana punkter bildar en nodlinie (se Chladnis klangfigurer). -- 2. Astron., de punkter, der skärningslinien mellan två banplan (nodlinien) träffar himmelssferen. Vanligen afses skärningen mellan jordbanans plan (ekliptikan) och månens eller en planets eller en komets bana. Den ena halfvan af banan ligger på ekliptikans norra sida, den andra på den södra. Bredden (se Bredd 3) är således nordlig på vägen från den ena noden (den uppstigande noden) till den andra (den nedstigande noden) och sydlig i den öfriga delen af banan, eller från den nedstigande till den uppstigande noden. Vid månens gång kring, jorden är att märka, att de tre verldskropparna solen, månen och jorden blott då vid nymåne eller fullmåne kunna komma i rät linie, när månen samtidigt är i någon af sina noder, hvarför förmörkelser kunna ske, endast om månen är nära någon nod (se Förmörkelser). Likaså måste äfven planeten Venus vara nära någon af sina noder, för att en Venuspassage skall kunna ega rum. Och deruti samt i den omständigheten att nodlinien har ett nära oföränderligt läge i verldsrymden ligger förklaringen till att Venuspassagerna ske på nästan oföränderligt datum i början af Juni och i början af December. E. J.