Novara

Novara. 1. Provins uti italienska landskapet Piemonte, vid schweiziska gränsen. Areal 6,614 qvkm. 675,926 innev. (1881). Norra delen är bergig genom förgreningar af Alperna; södra delen är ett slättland, vattnadt af Po (som bildar en del af södra gränsen) och dess bifloder Sesia, Agogna och Ticino samt genomdraget af flere kanaler. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, ligger emellan floderna Agogna och Terdoppio samt vid jernvägen emellan Turin och Venezia, hvilken der står i samband med fortsättningen af Simplon- och S:t Gotthardsvägarna. 15,232 innev. (1881). Staden var före 1830 omgifven af gamla spanska vallar, hvilka nu gifvit plats för gator och promenader. En del af det gamla citadellet begagnas som fängelse. Af kyrkorna må nämnas katedralen, ursprungligen från 400-talet, men ombyggd i romansk stil på 1860-talet. I staden äro resta statyer af Karl Emanuel III, Karl Albert, som i N. nedlade kronan 1849, och Cavour. Handel med spanmål och silke. -- N. (Lat. Novaria) var ett tämligen betydande municipium på romerska kejsaretiden. Langobarderna upprättade ett hertigdöme N., Karl den store ett grefskap. Från slutet af 12:te årh. tillhörde staden Milano, eröfrades 1515 och 1522 af fransmännen och tillhörde sedermera an Österrike, än Savojen. Den 6 Juni 1513 blefvo de förenade fransmännen och venezianerna vid N. slagna af schweizarna, hvilket hade till följd att fransmännen måste utrymma Italien. Den 23 Mars 1849 slog fältmarskalken Radetzky med 60,000 österrikare, som dock vid olika tider anlände till slagfältet, i grund den ungefär jämnstarka sardinska armén under konung Karl Albert.