Nova Scotia

Nova Scotia (Nya Skotland), provins i Dominion of Canada i Nord-Amerika, gränsar in. v. till Fundy-viken, New-Brunswick, Nofthumberland-sundet och S:t Lawrenceviken, i öfrigt till Atlantiska hafvet. Provinsen består af tvänne delar: halfön N. S., som sammanhänger med New Brunswick genom ett 22 km. bredt näs, och den n. ö. om halfön liggande ön Cape Breton (se d. o.), hvilken är skild från fastlandet genom det smala Gut of Canso. Areal 56,280 qvkm. N. S:s merendels branta kust bildar en stor mängd vikar och fjordar med de yppersta hamnar. I Minas Basin, den östra armen af Fundy-viken, rusar tidvattnet in med ofantlig våldsamhet, stundom stigande till en höjd af 18--20 m., medan i Halifax harbour på motsatta kusten springfloden knappast når 2 m. höjd. Det inre genomdrages af lägre bergskedjor, hvilka stundom äro odlingsbara ända till topparna. Halfön är rik på sjöar och floder, hvilka sistnämnda med få undantag äro farbara med kustfartyg i nedre delen af sitt lopp. Sjöarna upptaga en areal af nära 8,000 qvkm. Klimatet liknar New Brunswicks. Hamnarna tillfrysa aldrig. Befolkningens antal uppgick 1881 till 440,572 pers., till större delen af britisk härkomst, jämte ättlingar af akadiska fransmän samt tyskar, fransmän och amerikaner. 2,125 voro indianer och 7,062 negrer. Episkopalkyrkan, rom.-katolska kyrkan, presbyterianer, baptister och metodister bilda de största kyrkosamfunden. Kolonien har två rom.-katolska biskopar och en anglikansk. Utgifterna för »public schools» (omkr. 1,900) stego 1882 till 570,000 doll. Utom dessa finnas 2 normalskolor, 6 colleges och flere kloster. Hufvudnäringar äro åkerbruk, boskapsskötsel och fiske; bergshandtering och skeppsbyggen äro vigtiga binäringar. Cape Breton och norra N. S. hafva vidsträckta stenkolslager (produktionen 1882 utgjorde 1,36 mill. ton); derjämte finnas guld (1882: 437 kg.), jernmalm (1882: 42,000 ton), eldfast lera, flere slags byggnadssten samt några ådror af koppar, silfver och bly. Näst Newfoundland har N. S. de rikaste fiskena i Britiska Nord-Amerika, och 1882 exporterades fisk för nära 4,5 mill. doll. Industrien är obetydlig. Värdet af exporten (hufvudsakligen fisk, stenkol, trävaror samt landtmannaprodukter) uppgick 1882 till 9,2 mill. doll. och af importen till 8,7 mill. doll. Jernvägarna hade 1885 en längd af omkr. 1,000 km. Regeringen utgöres af en af Canadas generalguvernör utnämnd »lieutenant-governor» och ett verkställande råd af 8 medlemmar. Parlamentet består af ett öfverhus (legislative council), räknande 20 för lifstiden af regeringen utnämnda medlemmar, och ett underhus (house of assembly) af 38 folkvalda representanter med 4-årigt mandat. Till Dominions underhus sänder provinsen 21 representanter, och 10 senatorer utnämnas af kronan. Hufvudstad är Halifax (på sydöstra kusten). -- N. S. besöktes först af italienarna G. och S. Caboto 1497 med engelska fartyg. De första nybyggena anlades af fransmännen 1604, hvilka kallade halfön och närmaste del af fastlandet (New Brunswick) Acadia, men de fördrefvos af engelsmännen. 1621 erhöll en engelsk baronet kolonisationspatent på hela halfön, som då fick namnet N. S., men 1667 afträddes kolonien till Frankrike. 1713 blef den åter engelsk besittning, men franska nybyggare gjorde länge engelsmännen marken stridig, tills de slutligen fördrefvos och Frankrike 1763 afstod alla anspråk på landet. N. S. bildade derefter en provins i Canada (till 1784 i förening med New Brunswick och Cape Breton, efter 1819 i förening endast med den sistnämnda ön) och blef 1867 provins i Dominion of Canada.