Nyckelharpa, uråldrigt nordiskt stråkinstrument, hvarpå tonerna -- liksom på liran (se d. o.) -- gripas medelst en tangentmekanism. Stråken berör, utom den sträng, på hvilken melodien spelas, äfven en djupare stämd sträng, som bildar ständig orgelpunkt. Under dessa strängar ligga flere andra, som ej beröras af stråken, utan blott förstärka klangen. Instrumentet, som bäres i ett band framför bröstet, är bygdt på samma princip som den hos Agricola (»Musica instrumentalis», 1529) afbildade schlüsselfiedel, hvilken på den tiden var bruklig i Tyskland. Denna erbjöd dock ett sirligare utseende än den klumpiga nyckelharpan. Ännu kan man, ehuru sällan, få se nyckelharpan i händerna på någon bondspelman, som stundom kan utveckla rätt mycken färdighet och kraft i spelet. Längst synes instrumentet bibehålla sig i Upland. A. L.
Nordisk familjebok · första upplagan
Nyckelharpa
Ämne: Musikinstrument · Musik och italienska lånord
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 11 (1887), sp. 2559 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗