Nyckelpiga

Nyckelpiga, Jungfru Marie nyckelpiga, gullhöna (i Skåne åkerhöna), zool., äro benämningar på den lilla skalbaggen Coccinella septempunctata L. Äfven några nära stående arter af detta slägte benämnas nyckelpigor. Slägtet Coccinella skiljes från öfriga skalbaggar (Coleoptera) derigenom att alla tarserna äro 3-ledade. Skalvingarna, som äro fint punkterade, ej strimmiga, öfvertäcka bakkroppen. Antennerna äro fästa framför ögonen, korta och klubblika samt räcka icke till bakkanten af mellankroppen, som sluter sig tätt till skalvingarna och har sidorna kantade samt bredden större än längden. Kroppen i sin helhet har rundad eller oval form, med hvälfd eller kullrig rygg och platt undersida. Ryggsidan är hos nyckelpigorna tecknad med svarta eller hvitaktiga fläckar på brandgul eller gul botten eller ock med röda fläckar å svart grundfärg. Larverna, likasom de fullbildade insekterna, lefva af bladlöss, som de begärligt uppsöka och förtära. På grund af detta lefnadssätt har den familj, till hvilken Coccinella och ett par andra slägten höra, benämnts Aphidiphaga, »bladlössätare». Slägtet är mycket artrikt, och arterna skiljas lättast genom fläckarnas antal, som är konstant, samt genom färg och form. Allmännast är den med 7 svarta fläckar å de gulröda täckvingarna och mellankroppen försedda nyssnämnda C. septempunctata. Denna ofta påträffade vackra skalbagge har öfverallt i Europa ådragit sig menige mans uppmärksamhet och har, såsom ofvan synes, erhållit många namn, hvilka blifvit föremål iför literära och etnologiska undersökningar och fantasier. Så har en svensk författare alldeles utan giltig grund velat påstå, att Sveriges befolkning skulle vara af olika ursprung i östra och vestra delarna af landet, emedan i ena längdhalfvan denna skalbagge skulle kallas gullhöna och i den andra halfvan Jungfru Marie nyckelpiga. Åtskilligt skrock är förbundet med nyckelpigan. Så t. ex. tror man, att hennes qvardröjande en stund hos en menniska bådar lycka o. s. v. O. T. S.