Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Obligation

Ämne: Civilrätt: egendom, avtal och förmögenhetsrätt · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 64–65 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Obligation (Lat. obligatio, egentl. fastbindning; skuldförbindelse). 1. Förbindelse, förpligtelse. -- 2. Obligation i juridisk mening betecknar närmast den mot en fordringsrätt svarande förbindelsen, men ordet nyttjas jämväl för att utmärka ej blott rättsförhållandet i dess helhet, utan äfven fordringsrätten. Båda dessa termer, fordringsrätt och obligation, kunna i öfrigt användas för hvarje fall, då rätt och förpligtelse föreligga, och sålunda jämväl då fråga är om samhällsmedlemmarnas allmänna skyldighet att uppfylla sina statsborgerliga pligter eller att lemna hvarandra ostörda i besittningen af sina rättigheter till person och egendom. Men vanligen afser man med obligation sådan förbindelse, hvari en person trädt till annan på grund af någon dem särskildt vidkommande rättsgrund, kontrakt, testamente, skadegörelse, rättsgemenskap etc. Ett framträdande moment i obligationen är den berättigades förmåga att göra den gällande mot den förpligtade. Dock finnes denna egenskap fullständigt allenast hos de civila obligationerna, ej hos de s. k. naturliga. Här saknas den alltid i större eller mindre måtto. En fordran kan exempelvis ej uttagas på exekutiv väg, utan medför endast rätt till qvittning, betalning ur mottagen pant eller frihet från återgäldande af redan mottagen prestation. En obligations innehåll kan vara positivt eller negativt, d. v. s. innefatta en skyldighet att antingen utföra eller underlåta något. Obligationer af det förra slaget äro de vigtigare, och af dem äro åter mest betydande de, som innebära en skyldighet att lemna något annan till egande. I öfrigt finnes en mängd indelningar af obligationerna. De kallas ensidiga, då af rättsförhållandets personer blott den ene har förpligtelse till den andre, såsom vid försträckning, och tvåsidiga, då, såsom vid köp, båda äro ömsesidigt förbundna. Efter beskaffenheten af obligationens föremål skiljes åter mellan delbara och odelbara, mellan bestämda och obestämda samt, bland de senare, mellan alternativt och generiskt bestämda obligationer. Och för det fall att flere personer, såsom väl kan ske, gemensamt äro berättigade eller förpligtade, talar man om solidariska och korreala obligationer.

Der skriftligt erkännande af obligationen lemnats, användes äfven om detta uttrycket obligation. Dock sker detta egentligen blott om sådana i den offentliga rörelsen förekommande förskrifningar, som äro utfärdade af stater, kommuner samt större kredit- eller industribolag.