Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Odaljord

Ämne: Civilrätt: egendom, avtal och förmögenhetsrätt · Rätt, straff och rättsväsen

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 90–91 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Odaljord (Fornsv. oþoliorþ), äfven -- i synnerhet senare -- odalgods, odalfasta, betyder i allmänhet sådan fastighet å landet (innefattande äfven oþal vatn, oþalvatnværk, odal qvarnar och sågar), som innehafves med full, enskild eganderätt, hvarför också den, som med sådan rätt innehar egendom af detta slag, kallas odalbonde. Denna allmänna betydelse kan sägas framgå af följande i våra rättskällor förekommande motsättningar. 1) Odaljord i mots. till almænninxiorþ) (sådan jord, till hvilken eganderätten var allmän, men nyttjanderätten eller ständig besittningsrätt var upplåten till en enskild person). 2) Odelsrätt, i betydelsen af eganderätt, i mots. till faktisk besittning. 3) Odaljord, odalgods, odalfasta (1734 års lag G. B. 11: 2, 3, 7 o. 15: 1), i betydelsen af den ena makans enskilda egendom, i mots. till båda makarnas gemensamma egendom. 4) Odaljord i motsats till sådan fastighet, som är upplåten i forläning. Denna sistnämnda motsättning framträder egentligen i handlingar från 1600-talet, sedan frågan om reduktion af de bortgifna kronogodsen blifvit väckt. De uttryck, som i dessa handlingar användas, äro väl hufvudsakligen allodialgods, i mots. till län, och allodial rättighet, i mots. till feodal. Men utom det att man i något senare handlingar (t. ex. adelspriv. 1723 §. 24) finner uttrycket odalfrälse användt om sådan egendom, som förut kallats allodialgods, visar sammanhanget i de nämnda handlingarna från 1600-talet, att man med allodialgods förstod detsamma som odalgods. Sannolikt hafva ock orden odal och allod (se d. o.) samma rot. -- Den förut angifna allmänna betydelsen af odaljord (eller endast odal) företer emellertid vissa skiftningar, hvilka torde hafva sin förklaring deri att eganderätten är en bestående rätt. Då nu den eganderätt, som förvärfvas genom arf, företrädesvis framträder såsom en bestående rätt, nämligen för slägten, så finner man stundom uttrycket odaljord användt i betydelsen af arfvejord (se d. o.). I denna betydelse användes ordet i K. M:ts Stadga och förordning angående testamenten, 1686, der det i §. 1 heter, att det »tillåtes åt testamentera til hvem man wil . . . aflingejord och lösören . . . Men theremot förbiudes utan laglig arflös giörande orsak at testamentera . . . om odaljord, oachtadt efter hvilken then til arfz fallen woro». Spår af denna betydelse saknas ej häller alldeles i våra landskapslagars språk. Och samma skiftning i betydelsen finner man äfven i den norska odelsretten. -- Att med ordet odal angifves ett från äldre tider bestående förhållande framträder också, från en annan sida, i motsättningen mellan odalby (»bolby», »gammal by») och »afgärda by» (se d. o.). I. L.