Oehringen [ör-], stad i würtembergska Jagst-kretsen och hufvudort i det fursten af Hohenlohe-Oehringen tillhöriga »herrskapet» Oe., vid jernvägen mellan Heilbronn och Hall. 3,723 innev. (1880). Öltillverkning och vinodling. Redan romarna hade der ett kastell, i några på platsen funna inskrifter kalladt Vicus Aurelius, och en mängd romerska fornlemningar har anträffats.