Olin

Olin, Elisabet, operasångerska, född d. 8 Dec. 1740 i Stockholm, der fadern, Peter Lillström, var organist i Katarina och modern en ansedd skådespelerska vid »Kongl. svenska skådeplatsen» i midten af 1700-talet. Redan vid sju års ålder utförde Betty Lillström på samma skådeplats Astrilds rol i Sveriges första opera comique: »Syrinx eller den uti vass förvandlade vattunymfen». År 1760 blef hon gift med hofsekreteraren, sedermera assessorn Gabriel Olin. När Gustaf III hade beslutit stifta en svensk operateater, lyckades han efter någon svårighet, beroende på den inom societeten herskande fördomen mot skådespelareyrket, att engagera fru O. »under former så förbindliga, att de uppvägde, om icke öfverträffade de materiela fördelarna» (Crusenstolpe). Såsom Thetis i Uttinis opera »Thetis och Pelée» deltog hon uti den nya operainrättningens första representation i Bollhuset d. 18 Jan. 1773, och sedan var hon i omkr. tio år samma inrättnings förnämsta prydnad. Bland hennes förnämsta roller nämnas Galathea i »Acis och Galathea», Zulma i »Cora och Alonzo» samt titelpartierna i »Athalie» och »Iphigenie i Tauriden». Samtiden sparde icke på blomsterkastning och kunde ej nog prisa »hennes öfvernaturliga sång, förenad med sällsynt insigt i tonkonsten och den lyckligaste lätthet att fatta det finaste af en musikalisk tanke, hennes förträffliga spel, der behag i åtbörder, styrka och liflighet i deklamation, eld och uttryck i hvart ögonkast och hvarje rörelse frambragte en fulländad konstbild». Efter midten af 1780-talet uppträdde hon ej mera på scenen, utom 1797, då hon gaf Svea i en prolog vid Gustaf IV Adolfs förmälning. Redan 1778 fick hon rättighet att räkna hela lönen som lifstidspension. I ett bref, dateradt d. 26 Nov. 1782, kallades hon till Musikaliska akademiens »honorarie ledamot». Hon qvarstod bland teaterpersonalen till 1803, och ännu 87 år gammal förvånade hon Angelica Catalani med att ega sin röst tämligen i behåll. Hon dog i Stockholm d. 26 Mars 1828. A. L.