Oppolzer

Oppolzer. 1. Johann von, österrikisk läkare, f. i Böhmen 1808, blef med. doktor 1835 i Prag och 1841 ord. professor i medicin derstädes. 1848 flyttade han till enahanda befattning i Leipzig, och 1850 antog han kallelsen till medicine professor i Wien, der han till sin död, 1871, utvecklade en betydande verksamhet såsom läkare och lärare. O. var en klinisk lärare af första rang och bidrog i väsentlig mån till det rykte, hvaraf den dåvarande Wien-skolan var i åtnjutande. Såsom medicinens yttersta uppgift uppställde han hvarken den vetenskapliga forskningen i och för sig eller den säkra diagnosen och dennas bekräftelse genom liköppningen, utan botandet af sjukdomen. På grund deraf fördömde han den nihilism i terapien, som då hade gjort sig gällande inom Wien-skolan, under det han å andra sidan utgick från den grundsatsen att läkaren måste försöka att med de enklaste medel komma till målet och sålunda bekämpade den motsatta ytterligheten. O:s literära verksamhet var jämförelsevis obetydlig. Hans svärson Stoffela utgaf hans Vorlesungen über specielle pathologie und therapie, hvaraf 1:sta bandet och 2:dra bandets första häfte utkommo 1866--1872. -- 2. Theodor von O., österrikisk astronom, den föregåendes son, f. i Prag 1841, promoverades 1864 till med. doktor och egnade sig derefter, sedan han för sin räkning låtit uppföra ett väl utrustadt observatorium, åt astronomien, till hvars främste representanter under vårt århundrade han räknas. Sedan 1875 var han ordin. professor i astronomi vid universitetet i Wien, hvars Vetenskapsakademi han äfven tillhörde. Han afled 1886. -- O:s första arbeten utgjordes af banbestämningar för kometer och planeter. Frukterna af sina studier och upptäckter inom denna gren af astronomien sammanförde han i sin omfångsrika och klassiska Lehrbuch der bahnbestimmung der planeten und cometen (1870). Genom omfattande störingsräkningar band han sitt namn vid Winneckeska kometen, hvilkens rörelse enligt dessa undersökningar, likasom Enckes komet, synes antyda tillvaron af ett »resisterande medium». Sedan 1873 var O. sysselsatt med de astronomiska arbetena för den europeiska gradmätningen i Österrike. Hans sista större arbeten äro Entwurf einer mondtheorie (1886) och Canon der finsternisse (1887), som omfattar en förteckning öfver jämte hjelpqvantiteter för beräkning af alla sol- och mån-förmörkelser för en period af 3,500 år, nämligen från 1500 f. Kr. till 2000 e. Kr. 1. R. T-dt. 2. K. B.