Jacquin

Jacquin [sjakäng], Nikolaus Joseph von, friherre, österrikisk botaniker, f. i Leiden 1727, studerade medicin i Leiden, Louvain och Paris, men fattade på sistnämnda ställe genom bekantskapen med en lärjunge till Linné ett så lifligt intresse för botaniken, att han valde studiet af denna vetenskap till sin lifsuppgift. Sedan han 1752 begifvit sig till Wien, gjorde han 1755-59 på uppdrag af kejsar Frans I en forskningsresa till Vestindien, hvarifrån han hemförde rika samlingar. 1763 utnämndes han till bergsråd och professor i kemi i Chemnitz, men mottog 1768 anställning såsom professor i botanik och kemi vid universitetet i Wien, hvarjämte direktörskapet öfver dess kort tid förut anlagda botaniska trädgård öfverlemnades åt honom, likasom ock öfveruppsigten öfver hofträdgården i Schönbrunn. 1797 drog han sig tillbaka till privatlifvet. Död 1817 i Wien. -- J. vann såsom botanisk författare europeisk ryktbarhet och bröt genom sina skrifter väg för botanikens studium i Österrike på grundvalen af Linnés system. Bland hans arbeten, hvilka tillsammans utgöra mer än 30 band med flere tusen kolorerade planscher, äro följande de vigtigaste: Flora austriaca (1773-78), Selectarum stirpium americanarum historia (1763 och 1780), Observationes botanicae (1764), Hortus botanicus vindobonensis (1770-76), Icones plantarum rariorum (1781-93), Collectanea ad botanicam, chemicam et historiam naturalem spectantia (1786-96) och Plantarum rariorum horti caesarei schoenbrunnensis descriptiones et icones (1797-1804).