Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Orcagna

Ämne: Florentinska och toskanska personer · Italienare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 310 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Orcagna [årka'nja] l. Arcagnolo [-a'njålå], egentligen Andrea di Cione, florentinsk arkitekt, bildhuggare och målare, f. omkr. 1308, d. 1368, tillhörde i sin konstnärliga riktning gotiken och den genom Giotto i början af 1300-talet grundade stora skolan, hvars höjdpunkt han på visst sätt kan sägas intaga, då han nämligen i ansigtsbildningen nådde den högsta gräns, som skolan i det hela kunde uppnå. -- Såsom arkitekt var han anställd vid arbetet på dômen i Florens äfvensom på katedralen i Orvieto, på hvars fasad han jämväl utfört en mosaik. Deremot har han icke utfört den berömda Loggia de' Lanzi på Piazza della Signoria i Florens, med hvilken hans namn vanligen hittills varit förknippadt. (De arkitekter, som uppfört denna byggnad, voro enligt den nyaste kritiska upptäckten Benci di Cione och Simone di Francesco Talenti.) -- Såsom bildhuggare utförde O. den plastiska utstyrseln af altartabernaklet i kyrkan Orsanmichele (1359), hvilket genom sin dekorativa prakt förtjenar sitt rykte att vara det mest fulländade verk af italiensk gotik. Utstyrseln består af en mängd bildverk i marmor, fria figurer och reliefer, utförda i en stil, som påminner om mästarens fresker och pekar tillbaka på hans store föregångare Giotto. -- Såsom målare har han förr varit ansedd som upphofsman till de berömda framställningarna i Pisas Camposanto (begrafningsplats) af Trionfo della morte (Dödens triumf) samt Yttersta domen och Helvetet, men den nyaste kritiken har frånkänt honom dem. Nu återstå blott såsom bevisligen hans verk i Santa Maria Novella (Cappella Strozzi) i Florens tre bilder, nämligen altartaflan (1357), Yttersta domen och Paradiset (före 1354) Af dessa är det i synnerhet den sist nämnda bilden, som betecknar O:s framsteg inom skolan, nämligen i de härliga hufvuden. -- »Helvetet», som är framstäldt midt emot paradiset, och i hvilket konstnären, efter Dante, velat försöka gifva en fullständig cykel af helvetesstraffen, är ett i konstnärligt hänseende intet betydande verk af O:s broder, Nardo. C. R. N.