Örlog,örlig, ett gammalt germanskt ord, Angels. orlege, Fornhögt. urliugi, Isl. örlygi, örlog (»urlagarna»?), som betydt öde, olycksöde, och slutligen stannat vid betydelsen krig, krigståg (särskildt till sjös), Fornsv. örlögh, örlogh, D. örlog, Höll. oorlog. Ordet finnes ej i Eng., ej häller i T. utom i några från Holl. lånade sammansättningar (t. ex. orlogsschiff). I vår tids svenska har det, då det nyttjas ensamt, en stark bismak af ålderdomlighet, men är ännu vid friskt lif såsom första led i flere sammansättningar (se nedan).