Ornamentik (se föreg. art.), orneringskonst; läran om ornamentet; sammanfattningen af de en viss period, ett folk, en teknik, ett enskildt föremål tillhörande ornament, öfver hufvud en på något sätt begränsad grupp af ornament. Man talar sålunda om medeltidens ornamentik, om grekisk, fransk ornamentik, om ornamentiken på den eller den möbeln eller byggnaden, om växtornamentik, textil-ornamentik o. s. v. Bland rikt illustrerade arbeten med ornamentsmotiv från alla tider och land må nämnas Owen Jones: »The grammar of ornament» (1856) och A. Racinet: »L'Ornement polychrome. 100 planches» (2:dra uppl. 1875) och H. Dolmetsch: »Der ornamentenschatz» (2:dra uppl. under utgifning).
Nordisk familjebok · första upplagan
Ornamentik
Ämne: Byggnadsdelar och arkitekturornament · Bildkonst, arkitektur och konsthantverk
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 377 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗