Orrmulum, medelengelsk dikt. författad i början af 1200-talet af en augustimnunk Orrm, hvilken sannolikt lefde i nordöstliga delen af mellersta England. Dikten, hvaraf blott omkr. en åttondedel (öfver 10,000 vers) bevarats till vår tid, innehåller en parafras och vidlyftig utläggning af kyrkoårets evangelier, hufvudsakligen med ledning af Augustinus, Beda och Aelfric. Stilen är i allmänhet torr och prosaisk, stundom varmt förmanande. Versmåttet är jambisk septenar utan alliteration eller rim. Orrms engelska språk är starkt blandadt med nordiska lånord, upptagna från det mäktiga danska folkelementet i hans hembygd, som hörde till den s. k. Danelagen. Deremot saknas nästan h. o. h. romanska lånord. I språkhistoriskt hänseende är Orrmulum af mycket stor vigt, särskildt på grund af det strängt fonetiska stafsätt, som förf. användt för konsonanterna. En enda handskrift finnes nu, sannolikt Orrms egen. A. E.
Nordisk familjebok · första upplagan
Orrmulum
Ämne: Skalder och diktarter (äldre) · Litteratur och antika författare
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 381–382 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗