Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Österrike

Ämne: Österrike-Ungern: stat, land och begrepp · Ungern, Böhmen och Österrike

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 18 (1894), sp. 718–720 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Österrike (T. Österreich), ärkehertigdöme, den österrikiska kejsarestatens grundbeståndsdel, begränsas af Böhmen, Mähren, Ungern, Steiermark, Salzburg och Bajern samt består af två »kronland»: Nedre Österrike och Öfre Österrike.

1. Nedre Österrike l. Österrike nedom Enns (Nieder-Österreich l. Österreich unter der Enns) har en areal af 19,853 qvkm. I s. stöter det till Alperna, af hvilka de mellersta (Centralalperna) med det 1,738 m. höga Wechsel i s. v. samt de norra Kalkalperna med Dürnstein (1,872 m.), Ötscher (1,892 m.) och Schneeberg (2,076 m.) delvis bilda gräns i s. och utbreda sig öfver en stor del af landet på högra Donaustranden. Ända till Donaustranden träda längst i ö. Leithabergen (480 m.), hvilka kunna betraktas som en förbindelselänk mellan Alperna och Karpaterna, ofvanför Wien Wienerwalds sandstensberg och i v. delar af det böhmiska granitberget, som genombrytes af Donau. På venstra stranden af Donau är vestra delen ett mot floden brant stupande högland, den östra kuperad eller slättland (Marchfeld). Donau, som med en längd af 255 km. strömmar genom N. Ö., upptager derunder från h. Enns (hvars nedre lopp bildar gräns mot Öfre Österrike), Ybbs, Erlauf, Traisen och Schwechat, från v. Krems, Kamp, Schmida, Göller och March, som bildar gräns mot Ungern. De södra dalarna äro bekanta för sin naturskönhet. Af de många mineralkällorna hafva de i Baden och Deutsch-Altenburg det största ryktet. Klimatet är i allmänhet tempereradt och sundt, ehuru utsatt för stora temperaturvexlingar. I östra delen trifves vinrankan (produktionen uppgår till närmare 1 mill. hl.), medan i bergen knappt vanliga trädfrukter mogna. Jordens afkastning är visserligen stor, men ej tillräcklig för den talrika befolkningen. Vigtigaste malmen är jernmalm; derjämte brytas sten- och brunkol samt grafit. Industrien är högst mångsidig och har sin gifna medelpunkt i rikshufvudstaden, Wien, som har öfver hälften af befolkningen. Af 2,661,799 pers. (1890) hörde nämligen 1,364,548 pers. till hufvudstadskommunen. Flertalet är tysktalande. Vid gränsen mot Ungern, Mähren och Böhmen bo slaver, och i Wien är befolkningen blandad. Katolikerna, hvilka utgöra flertalet, tillhöra ärkebiskopsstiftet Wien och biskopsstiftet S:t Pölten. Lutheranerna äro omkr. 35,000, de reformerte omkr. 6,000, judarna omkr. 100,000. De flesta undervisnings- och bildningsanstalterna finnas i Wien. — Författningen är grundad på landsordningen af 1861. Landtdagen består af furst-arkebiskopen af Wien, biskopen af S:t Pölten och rektorn vid universitetet såsom sjelfskrifna ledamöter samt af 69 för 6 år valda ledamöter, nämligen 15 representanter för de stora godsegarna, 30 för städer och köpingar, 4 för handels- och industrikamrar samt 20 för landtkommunerna. Ordföranden (med titeln landtmarskalk) utnämnes af kejsaren för hvarje landtdagsperiod. Till österrikiska riksrådets deputeradekammare sänder N. Ö. 37 representanter. Förvaltningen ledes af »statthalterei» i Wien. Landet är indeladt i stadsområdena Wien, Wiener-Neustadt och Waidhofen samt 18 landtkretsar (bezirkshauptmannschaften). Vapnet är en blå sköld med 5 gyllne örnar.

2. Öfre Österrike l. Österrike ofvan Enns (Ober-Österreich l. Österreich ob der Enns) har en areal af 11,994 qvkm. Landet tillhör två skilda bergssystem: s. om Donau Alperna (Kalkalperna), som uppstiga öfver snögränsen (Dachstein, 3,002 m., Priel, 2,511 m., Purgas, 2,241 m., m. fl.), n. om Donau Böhmerwald (Plockenstein, 1,376 m.) och ett från detsamma utgående högland, genomskuret af djupa ådalar. Det är i allmänhet mycket vattenrikt och hör med undantag af ett litet område vid böhmiska gränsen till Donaus flodområde. Donau inträder i landet nedanför Passau samt upptager från h. Inn med Salzach (båda gräns mot Bajern), Traun samt Enns med Steier. En mängd alpsjöar finnes, af hvilka Traunl. Gmundsjön, Hallstadt-, Atter- l. Kammer- och Aberl. Wolfgangsjön äro de största. Mineralkällorna äro öfver 30, men utom soolbaden vid Ischl ega blott jodkällorna vid Hall någon ryktbarhet. Klimatet är något kallare än i Nedre Ö., så att ingen vinodling är möjlig. Det ytterst välodlade landet liknar en trädgård, och befolkningen bor i regeln i spridda gårdar. Bördigast är Donaudalen. Bergsbruket lemnar brunkol och något manganjern, granit, gips samt qvarn- och slipstenar. Af stor vigt är saltberedningen vid Ischl och Hallstadt i Salzkammergut. Industrien är ej så högt utvecklad som i Nedre Ö. Af större betydelse äro endast jerntillverkningen i Steyr med omgifning samt linneoch bomullsindustrien. Folkmängden uppgick 1890 till 785,831 pers., alla katoliker utom omkr. 17,000 protestanter och 1,100 judar. Af högre undervisningsanstalter finnas 2 teologiska läroanstalter, 4 gymnasier, 2 realskolor, 1 landtbruks- och 1 trädgårdsskola. Enligt landsordningen af 1861 består landtdagen af 50 medlemmar, nämligen biskopen af Linz, såsom sjelfskrifven ledamot, samt 49 på 6 år valda ledamöter (10 representanter för de stora godsegarna, 17 för städer och industriorter, 3 för handels- och industrikammaren i Linz samt 19 för landskommunerna). I österrikiska riksrådets deputeradekammare har Öfre Ö. 17 representanter. Förvaltningen ledes af »statthalterei» i hufvudstaden Linz. Landet är deladt i 2 stads- (Linz och Steyr) samt 12 landskretsar. Vapnet är en i guld och rödt delad sköld, hvars venstra fält har två silfverpålar och högra en svart örn.