Otter

Otter, Johan, orientalist, född i Kristianstad d. 23 Okt. 1707, blef 1724 student i Lund och öfvergick 1728 i Stockholm till katolska läran, hvarefter han reste till Frankrike. I Rouen intogs han i prestseminariet och tillbragte der tre år, men ansåg sig icke kunna anlägga tonsuren. I stället antog han, som redan med lätthet skref och talade nästan alla europeiska språk, plats vid postverket i Paris. Beskyddad af kardinal Fleury och grefve de Maurepas, erhöll O. 1734 uppdrag att resa till Orienten dels for att grundligt studera österländska språk, dels äfven för att tillse genom hvilka åtgärder Frankrikes handelsförbindelser med Persien åter skulle kunna upprättas. Han reste först till Konstantinopel samt begaf sig 1736 till Ispahan i sällskap med den bekante Ahmed pascha i Bagdad. I Ispahan och Basra uppehöll han sig, delvis under ganska svåra förhållanden, till 1743, ständigt sysselsatt med språkstudier och iakttagelser, samt återvände då på kallelse till Frankrike efter att hafva lyckats åvägabringa en öfverenskommelse med Ahmed pascha rörande franska handeln i Basra. Efter återkomsten utarbetade O. sina anteckningar och utgaf 1748 Voyage en Turquie et en Perse (öfvers. på tyska 1781, 89), ett arbete, som lemnar utmärkta upplysningar om de persiska orter författaren besökt och äfven meddelar en historik öfver Tamas Kuli kan och hans framfart. Resan väckte betydligt uppseende samt åstadkom en fullständig omhvälfning i dittills rådande åsigter och kännedomen om dessa aflägsna orter. O. erhöll en pension och anställdes vid k. biblioteket i Paris såsom uttolkare i österländska språk. 1746 utnämndes han till professor i arabiska, blef 1748 ledamot af franska vetenskapsakademien och tog inträde der med ett föredrag om Afrikas eröfring af araberna, hvilket trycktes i akademiens handlingar. Han utgaf äfven en öfversättning af Dalins »Svea rikes historia» (1:sta d. 1748), men bortrycktes af döden d. 26 Sept. 1749 såväl från detta som från åtskilliga andra påbörjade literära företag. -rn.