Oxel

Oxel, Sorbus scandica L., bot., är ett i södra och mellersta Sverige samt upp till Medelpad å ängar och löfbackar, vanligen nära menniskoboningar, förekommande, stundom ganska högt och groft träd med en vacker, utbredd krona. Bladen hafva korta, hvitulliga skaft och äggrunda till bredt aflånga skifvor, som äro flikigt inskurna, mot basen grundt parklufna, under gråludna. De hvita, fembladiga blommorna bilda en ganska tät, mångblommig qvast med mer eller mindre hvitulliga skaft. Frukten är en äpplefrukt (nat. fam. Pomaceae L.) med vanligen 2 rum, närmast omgifna af hinnaktiga fruktblad och derutanför af en vid mognaden köttig, liksom mjölig, något sött och kärft smakande massa. De mogna frukterna, »oxelbären», äro aflångt rundade, rödaktiga. Oxelns ved är ett fast och starkt virke. Nära denna »svenska oxel» står den »finska oxeln», »oxelrönnen», S. hybrida L., som vanligen är mindre eller stundom endast en högväxt buske, hvars blad hafva flikarna vid basen inskurna intill medelnerven, så att denna del af bladet liknar ett rönnblad. Frukten ar syrlig likasom hos rönnen. Den finska oxeln är sålunda en form, som står mellan oxeln och rönnen, skenbarligen en hybrid. Denna art förekommer mest i kusttrakterna såväl på vestra som östra sidan af Skandinaviska halfön. En tredje art, »norsk oxel», S. aria L., tillhör Norges kusttrakter upp till Trondhjem samt finnes å spridda orter sällsynt i Sverige, mest i Bohus län. Dess blad äro styfva, ofvan glänsande, under hvitludna, å skifvans yttre del mot spetsen dubbelsågade och svagt inskurna, å midten enkelsågade och mot basen helbräddade. Frukterna (»bären») äro sötaktiga, liknande den svenska oxelns. Dessa tre arter, jämte rönnen (se d. o.), utgöra slagtet Sorbus L. O. T. S.