Oxihemoglobin

Oxihemoglobin (oxy-), kem. Hemoglobin (se d. o.), som utgör färgämnet i blod, upptager med stor begärlighet gaser (t. ex. syre, koloxid) och gifver med dem lätt sönderdelade föreningar. Det arteriella blodet innehåller sålunda löst bundet syre och benämnes oxihemoglobin. Detta förlorar syre, om det utsattes för minskadt tryck, t. ex. i luftförtunnadt rum. Likaledes afgifver det syre åt de lätt oxiderbara ämnen, som blodet under cirkulationen möter i kroppens alla delar. Af denna anledning är det venösa blodets hemoglobin fattigt på oxihemoglobin, och kort efter döden finnes icke oxihemoglobin i blodet. Sådant blod innehåller i stället reduceradt hemoglobin. Det senare kan ur luften upptaga syre och åter öfvergå till oxihemoglobin. Både reduceradt hemoglobin och oxihemoglobin kristallisera i samma former, men hafva olika färg. Oxihemoglobin är högrödt; reduceradt hemoglobin är mörkare, med stark dragning åt violett. Deras lösningar absorbera ur det ofärgade ljuset olika ljusslag, så att oxihemoglobinets lösning gifver ett absorptionsspektrum med två mörka band mellan de fraunhoferska linierna D och E. Reduceradt hemoglobinsspektrum har deremot ett enda bredt band mellan de nämnda linierna. Under vissa förhållanden kan det löst bundna syret i oxihemoglobin blifva fastare bundet, och då uppstår methemoglobin (se d. o.). P. T. C.