Paer, Ferdinando, italiensk operakomponist, f. 1771 i Parma, d. 1839 i Paris, erhöll sin musikaliska utbildning genom Ghiretti, en violinist vid hofteatern i Parma. Sitt rykte grundlade P. genom operorna La locanda de' vagabondi (1789) och I pretendenti burlati (1790) samt blef 1791 kapellmästare vid en teater i Venezia. Efter sin öfverflyttning till Wien, 1797, lärde han känna Mozarts operor, hvilket förhållande antagligen orsakade den konstfullare prägel, som kännetecknar hans efter denna tid komponerade verk. Operan Camilla (1799) anses såsom hans bästa. Utnämnd 1802 till hofkapellmästare i Dresden, komponerade han derstädes bl. a. Eleonora, ossia famore conjugale (1805), till samma ämne som Beethovens »Fidelio». Slutande sig till Napoleons triumftåg 1806, kom han till Varsjav och derefter såsom kejserlig kapellmästare till Paris samt blef 1812 kapellmästare vid italienska operan derstädes, men underordnades 1823 den då till Paris anlände Rossini. Då operans finanser förstördes och detta olyckliga resultat lades P. till last, tog denne 1827 afsked. Han invaldes 1831 till medlem af Akademien och utnämndes 1832 till dirigent för den kungliga kammarmusiken. Hans operor blefvo på sistone undanträngda genom Rossinis, men han åtnjöt högt anseende till sin död. Utom numera föråldrade 49 operor (bland hvilka i Stockholm äro gifna Griselda och Sargines) skref P. två oratorier, passionsmusik, kantater, arier och andra sångstycken, en Symphonie bacchante, stycken för militärorkester, violinsonater, pianosaker m. m.
Nordisk familjebok · första upplagan
Paer
Ämne: Italienska och franska operatonsättare · Tonsättare och musiker
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 563 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗