Palén

Palén, Erik Johan af, jurist, föddes d. 15 Maj 1716, under det att hans föräldrar voro stadda på flykt för ryssarna i Finland. Han studerade i Åbo, inskrefs 1737 i Åbo hofrätt och 1738 i K. M:ts kansli, blef 1757 protokollssekreterare, fick 1762 lagmans titel och blef 1766 lagman i Norrfinne lagsaga. I Nov. 1770 adlades han med namnet af P. (han hette förut Paléen). Död i Stockholm d. 6 Sept. 1788. Sin egentliga ryktbarhet har P. förvärfvat såsom sekreterare i bondeståndet vid riksdagarna 1755--56, 1760--62 och 1769--70, då han troget gick hattpartiets ärenden. Under den förstnämnda riksdagen ådrog han sig mycken ovilja hos en del af bondeståndet, som var gynsamt stämd för hofvets planer på en ökad makt, och d. 29 Nov. 1755 anklagades både han och talmannen (Olof Håkansson) för att genom förfalskning hafva åstadkommit ett ståndets beslut, som gaf hattrådet rätt i dess tvister med konungen, öfverföllos och skulle antagligen blifvit utkastade ur ståndet, om ej en medlem deraf för en stund stillat oväsendet genom att taga upp en psalm och de andre talmännen trädt emellan. Egendomligt nog kom P. att bidraga till hattarnas fall vid riksdagen 1771--72. Såsom icke adelsman blef han nämligen d. 1 Maj 1770 af hattrådet utesluten från förslaget till v. president i Åbo hofrätt, och detta föranledde inom de ofrälse stånden en sådan ovilja, att mössorna bland dem erhöllo pluralitet vid valen till den följande riksdagen. S. B.