Palissy [-si'], Bernard, fransk fajanskonstnär och naturforskare, föddes omkr. 1510 i Chapelle-Biron (dep. Lot-et-Garonne). Sedan han inhemtat emaljeringskonstens och glasmåleriets grunder, begaf han sig, enligt tidens sed, ut på vandring och slog sig sedermera (1539) ned i den lilla staden Saintes vid Charente för att der utöfva sitt yrke. Ett kärl af italiensk eller spansk fajans kom der händelsevis i hans väg. Dess hvita glasyr uppväckte hans lifliga beundran, och han beslöt att utforska denna tekniks hemlighet. Det ena försöket efter det andra misslyckades. Han tillsatte alla sina tillgångar samt måste lida både nöd och smälek; men han förlorade dock ej sitt mål ur sigte, och efter 16 år kröntes slutligen hans sträfvan med framgång. Hans fajans blef känd och omtyckt, och sjelf vann han i konnetabeln Anne de Montmorency en inflytelserik beskyddare. Efter några år hörsammade P. en kallelse till Paris, der han blef föreståndare för en verkstad, som på enkedrottning Katarinas af Medici initiativ upprättades på den plats, der Tuileriepalatset sedermera reste sig, och der lergodstillverkning af ålder bedrifvits (tuilerie betyder tegelbruk). Samtidigt höll han föreläsningar i vissa grenar af naturkunskap, anställde fysikaliska experiment och utvecklade öfver hufvud under en följd af år en mångsidig verksamhet. Ifrig hugenott, skyddades han i det längsta af sina mäktiga vänner under de blodiga religionsstrider, som vid denna tid rasade i Frankrike. Men 1588 insattes han likväl på Bastiljen -- som det påstås för att vara i säkerhet för sina ofördragsamma trosfienders förföljelser --, och der slutade han 1589 (eller 1590) sitt verksamma lif. P. är en af Frankrikes märkligaste personligheter under renaissanceperioden, lika utmärkt genom sina allmänt menskliga egenskaper som genom sina tekniska och naturhistoriska insigter samt sin konstnärliga originalitet. I sin skrift L'art de terre har han lemnat en naiv och i många afseenden intressant sjelfbiografi. Flere hans iakttagelser på naturlärans område, t. ex. angående vattnets rörelse, hafva bekräftats af senare tiders forskning.
Palissy-fajanserna tillhöra den europeiska keramikens egendomligaste och mest fulländade arbeten. Gemensamma drag för de sinsemellan ganska olika tillverkningarna äro orneringen med relief och i färger, bland hvilka blått, gult och grått äro de öfvervägande (jämte dem grönt, violett, brunt och hvitt), samt den skäckiga, om sköldpadd påminnande emaljen på baksidan. Föremålen utgöras af fat, skålar, bäcken, korgar, kannor, vaser, men äfven ljusstakar, bläckhorn, rökelsekärl o. dyl. Mest berömda äro de s. k. rustiques figulines (landtligt, d. v. s. med naturmotiv prydt, lergods), fat, skålar, kannor o. s. v., prydda med afbildningar i relief och färger af smådjur (ormar, ödlor, kräftor, musslor m. m.) jämte blad och blommor, allt formadt direkt efter naturen. I en annan grupp af tillverkningar herska de sedvanliga renaissancemotiven: akantuslöfverk, blommor, maskaroner, kartuscher, omvexlande med figurframställningar af bibliskt eller mytologiskt innehåll och konstnärlig hållning. P. sluter sig här till den samtida, ur det italienska måleriet framgångna Fontainebleau-skolan (jfr Målarekonst, sp. 671). Han utförde äfven statyer och statyetter samt andra dekorationsstycken för af honom anordnade grottor i de kungliga och furstliga lustgårdarna. -- P:s verksamhet fortsattes af hans anhöriga och andra efterföljare, ehuru med aftagande konstnärlighet och mindre vårdad teknik. Hans originalarbeten äro ganska sällsynta. Intet finnes i svenska statens samlingar. Deremot hafva de blifvit på flere håll imiterade med större eller mindre framgång. Bland dessa efterbildningar må särskildt nämnas den moderna svenska s. k. majolikan från Rörstrand och Gustafsberg, hvars dekoration i relief och mörka färger (blått, grönt, violett) öfverensstämmer till sin princip närmast med Palissy-fajanserna. Upk.