Palm

Palm, Gustaf Vilhelm, landskapsmålare, född å Herrelöf vid Kristianstad d. 14 Mars 1810, blef 1828 elev vid konstakademien och kunde 1831 i denna uppträda som utställare samt belönades tvänne gånger med k. medaljen. 1833 företog han en studieresa till Norge. Sedan han 1837 i Berlin opererats för en ögonsjukdom, begaf han sig söderut. Han uppehöll sig 1838 i Steiermark och Tyrolen och 1839 i Ungern samt anlände på hösten s. å. till Venezia. Derefter besökte han norra Italien och styrde mot slutet af sommaren 1840 färden till Rom och Neapel. I den förra staden fortfor han sedan att vistas och förvärfvade sig derunder ett så godt konstnärsrykte, att hans taflor gingo åt de mest skilda håll (Ryssland, England, Amerika, Finland o. s. v.). Äfven till fäderneslandet sändes ej få, hvilka inköptes af konstföreningen eller enskilda. 1845 blef P. agré af konstakademien och erhöll 1847 resestipendium, som han åtnjöt i två och ett halft år. 1847--49 tjenstgjorde han i det borgaregarde, som bildats i Rom för att der upprätthålla ordningen. Sedan begaf han sig på en längre studieresa till Neapel och Sicilien, hvilken ö han i alla riktningar genomvandrade. Han återvände derefter till Rom, som han lemnade hösten 1851, då han styrde kosan till Paris. Först i Dec. 1852 återkom P. till Sverige. Han blef s. å. ledamot af konstakademien och har sedan dess med endast korta afbrott varit bosatt i Stockholm, der han meddelat undervisning i teckning och målning, dels enskildt, dels, från 1859, såsom lärare vid akademiens elemenlartecknings-skola, från hvilken befattning han vid detta läroverks indragning vid 1880 års slut erhöll afsked med vice professors titel och pension. 1854 företog han en studieresa i Värmland och Norge, 1855 en dylik till Paris och London. -- Antalet af de alster hans flitiga och samvetsgranna pensel strött omkring sig under hans långa, ännu ej afslutade konstnärsbana, är högst betydligt. Bland de mest framstående må nämnas: Utsigt af Canale grande i Venezia (1860), Utsigt af Ariccia (1864) och Östergatan med domkyrkan i Lund (1868), alla tre i Sveriges Nationalmuseum, Neapel (1854) och Selinunt på Sicilien (1857), utförda för excell. B. v. Platen, Colosseum i Rom, på Säfstaholm, S:t Hansgatan i Visby (1864) samt Riddarhuset och Riddarholmsbron (1866). I flertalet af sina taflor har P. med förkärlek behandlat arkitekturen, om äfven denna sällan intager en herskande plats. Hufvuddragen i hans konstnärslynne äro noggranhet och sorgfällig vård om alla enskildheter, utan att totalintrycket derför försummas. I sina bättre taflor har han också låtit färgen komma till sin rätt, om han än ej älskar ljusdunklet eller djerfvare motsättningar i belysning. Hans målningssätt, med sin jämna, lugna penselföring samt redogörande, ärliga teckning och färg, kan derför förefalla ett nyare slägte något hårdt och torrt, men har visat sig mäktigt att trotsa modesmakens vexlingar och derigenom ådagalagt sitt äkta konstvärde. Många af hans taflor finnas återgifna i litografi och träsnitt. I litografi har han sjelf utgifvit Croquier efter naturen (2 häft., 1837), hvarjämte efter hans original litografierats en samling trädstudier. -rn.