Palmer, bot., kallas en högst egendomlig typ af träd, som utgöra en egen, väl begränsad nat. familj, Palmae L., af Linné kallade Principes, »växtverldens furstar», med anledning af sitt majestätiska utseende och sin utomordentliga nytta för menskligheten. De flesta palmer äro träd. Några hafva buskform, och andra hafva klättrande stammar, t. ex. rotang- (rotting-) palmerna, Calamus L., hvilkas mellanleder äro långsträckta, då deremot den vanliga palmstammen har mycket korta mellanleder samt är täckt med bortvissnade bladrester eller ärr af sådana. Den jämntjocka, högresta, i regeln ogrenade stammen, hvars under groningen af det enhjertbladiga fröet utvecklade pålrot snart bortdör och ersättes af en mängd starka birötter, bär endast i toppen en krona af väldiga, tättstående blad. Den egyptiska »dhoom-palmen», Hyphaene thebaica Mart., har sidoställda knoppar och derigenom grenig stam. Bladen hafva under utsprickningen hela skifvor, hvilka sedermera splitsas mer eller mindre djupt, samt jämnbreda flikar, så att, alltefter nervernas förgrening, de fullt utvecklade bladen blifva antingen fjäderlikt eller fingerlikt (»solfjäderlikt») delade (se Borassus). Blomställningen utgöres af en ofta mycket stor, grenig blomkolf, som vanligen är sidoordnad, men undantagsvis, såsom hos sagopalmen, ställd i stammens topp och sålunda afslutande dess tillväxt, hvarför sådana palmer dö efter blomningen. Blomkolfven är före utsprickningen innesluten i ett ofta vedhårdt båtformigt hölster. Blommorna äro i regeln ytterst talrika och oftast enkönade (sambyggare eller tvåbyggare), med 6 oansenliga kalkblad i 2 kransar samt 6 ståndare och 3 pistiller, som antingen äro fria eller sammanvuxna. Frukten är ett bär eller en stenfrukt, hvars frö vanligen innehåller en stor, fast eller stundom delvis flytande, fröhvita, såsom hos kokospalmen. -- Af palmerna äro öfver 1,000 arter beskrifna. De tillhöra egentligen jordens varmaste trakter och finnas i synnerhet i Syd-Amerikas tropiska land. Hos många arter resa sig stammarna högt öfver de andra trädens kronor, så att de bilda liksom en skog ofvan den undre skogen. Endast en art, dvärgpalmen, Chamaerops humilis L., finnes vild i sydligaste Europa. Å norra Afrikas torra slätter bildar denna vanligen busklika palm nästan ogenomträngliga snår. Norra Afrika är äfven hemlandet för den bekanta dadelpalmen (se Phoenix), hvars angenäma frukter, »dadlar», äro ett så vigtigt näringsmedel för folken derstädes. Andra palmer hafva stor, stärkelserik märg och gifva s. k. sago (se Sagopalm). Somliga lemna en ymnig olja ur sina frukter, Alfonsia oleifera, Elaeis guineensis m. fl. (se Palmolja). Några åfsöndra vax, såsom Ceroxylon andicola och Corypha (se dessa ord); af andra fås »drakblod» (se d. o.) och garfämnen, katechu (se d. o. och Areca) samt af de späda skotten hos många s. k. palmkål (se Areca, Euterpe och Kålpalmer), en redan af romarna värderad läckerhet, af dem kallad cerebrum palmae, »palmhjerna». Af den sockerhaltiga saft, som finnes i blomkolfvarna och erhålles genom dessas afskärande, kan hos flerfaldiga palmarter erhållas dels socker, genom saftens inkokning, dels »palmvin» (se d. o.), genom saftens jäsning (jfr Kokospalm). Palmernas sega fibrer ur de stora bladslidorna eller ur frukternas omhöljen, ur rötterna o. s. v. lemna material till starka tåg och grofva väfnader (jfr Attalea och Beklädnadsväxter). Af det här i största korthet anförda framgår huru palmerna kunna fylla en mängd menskliga behof.
Palmträdet har sedan längst förflutna tider betraktats som en sinnebild af segern, och en palmgren (»segerpalmen») gafs hos greker och romare åt dem, som segrat i kämpaspelen och kappränningarna. I konstframställningar från den äldsta kristna tiden förekommer ock palmen bredvid Kristus för att beteckna honom såsom den, hvilken öfvervunnit döden. Derigenom blef palmen, liksom fogeln Fenix (Grek. foinix betyder äfven palm), en sinnebild af uppståndelsen eller odödligheten. Senare blef palmgrenen jämväl martyrdödens symbol, enär för en kristen död och seger äro ett. Den ar tilllika ett vanligt attribut för änglarna. O. T. S.