Palmella, Dom Pedro de Sousa-Holstein, hertig af P., portugisisk statsman, f. 1781, hade bl. a. varit ombud för Portugal å kongresserna i Wien och Paris (1814--15), då han efter 1820 års revolution i Portugal fick uppdrag att resa öfver till Brasilien för att underrätta konung Johan VI om ställningen. Han återkom i dennes följe och blef i Juni 1823, efter den nya konstitutionens upphäfvande, utrikesminister, ministerpresident och markis. I grunden var han emellertid ganska hofsam och frisinnad samt stärkte konungen i hans försonliga sinnelag, till stor missräkning för det absolutistiska partiet. Vid dom Miguels statskupp d. 30 April 1824 tog han sin tillflykt till ett på Tajo liggande engelskt krigsskepp, men återinträdde i ministerpresidiet, sedan konung Johan med engelskt ryggstöd blifvit herre öfver situationen. 1825 blef han sändebud i England och 1827 åter utrikesminister, men måste rymma fältet för dom Miguels troninkräktning 1828 och återkom, först då den unga drottning Marias fader, kejsar Pedro I af Brasilien, lyckades näpsa usurpatorn. P., som då (1832) åter trädde i spetsen för en ministèr, befanns dock vara väl mycket försonlig mot migueliterna och måste snart draga sig tillbaka. 1834 utnämndes han till hertig och satt derefter ännu två gånger i ministèren, 1835--36 såsom utrikesminister och Maj--Okt. 1846 såsom till en början ministerpresident, snart blott finansminister. Död 1850.
1. Palmén, Johan Filip, friherre, finsk rättslärd, universitetslärare och ämbetsman, född i Björneborg d. 31 Okt. 1811, student i Åbo 1827, filos. magister 1832 och jur. kandidat 1836, egnade sig under några år åt praktisk juridisk verksamhet, men bestämde sig sedermera för universitetsbanan, blef jur. licentiat 1839, adjunkt vid universitetet i Helsingfors i Finlands allmänna samt romerska och ryska lagfarenheten 1840 samt jur. doktor s. å. Sedan han 1840--44 förestått professur, utnämndes P. 1844 till professor i romerska och ryska lagfarenheten. 1853 öfvertog han professuren i kriminal- och statsrätt samt rysk lagfarenhet, 1858 professuren i civil lagfarenhet och romersk rätt, hvilken lärareplats han innehade intill år 1867. Från 1853 var han dekanus vid universitetets juridiska fakultet samt erhöll 1861 kansliråds- och 1866 statsrådstitel. Under sin långa lärareverksamhet utöfvade P. ett mäktigt inflytande på de rättsvetenskapliga studierna vid det finska universitetet, hvarvid han särskildt lade vigt på att bibringa kunskap om den svenska rättens historiska utveckling. Ur hans forskningar på detta fält framgick Rättshistoriska bidrag till tolkningen af 1734 års lag (1849--52). I öfrigt utgaf P. Lärobok uti Finlands lagar för finska kadetkorpsens behof (1852--55), Juridisk handbok för medborgerlig bildning (1859) och Storfurstendömet Finlands grundlagar jemte till dem hörande statshandlingar (1861), hvilken sistnämnda publikation var af särskild betydelse med afseende å det då återuppvaknande politiska lifvet. I »Juridiskt album» (utg. af R. Lagus) meddelade han Bidrag till historien om dödsstraffet i Finland och Det nya lagverkets historia. Dessutom må nämnas uppsatser rörande juridiska ämnen i Juridiska föreningens i Finland tidskrift, i »Litteraturblad för allmän medborgerlig bildning» samt i särskilda tidningar. -- P:s insigter togos i anspråk för flere offentliga uppdrag. Han var 1843--47 sekreterare i komitén för granskning af lagkommissionens systematiska sammandrag af författningar. Han kallades 1862 och 1863 till ledamot af komitén för afgifvande af utlåtande om utvägar att befordra finska språkets användande i rättegångshandlingar vid underdomstolarna. Vidare var han medlem af en af de komitéer, som egde att utarbeta förslag till propositioner för 1863 års landtdag, samt af en komité, som hade att granska de gällande stadgarna om Finlands banks verksamhet. 1867 inträdde P. i styrelsen såsom senator och medlem af justitiedepartementet. Han blef 1868 chef för ecklesiastikexpeditionen, 1871 prokurator och 1877 vice ordförande i justitiedepartementet. Han var 1869--72 medlem af skolöverstyrelsen och är sedan 1873 vice kansler för universitetet i Helsingfors. P. adlades 1875 och blef friherre 1883. M. G. S.
2. Palmén, Johan Axel, friherre, finsk naturforskare och universitetslärare, den föregåendes son, född i Helsingfors d. 7 Nov. 1845, student i Helsingfors 1864, filos. licentiat 1874, filos. doktor 1875, utnämndes till e. o. professor i zoologi 1882 och till ordin. professor i samma vetenskap 1884. P. har i rikt mått och särskildt genom en till Torneå lappmark 1870 företagen resa bidragit till kännedomen om sitt fäderneslands djurverld. Sommaren 1886 stod han i spetsen för en större naturvetenskaplig expedition till Kola-halfön, hvilket dittills föga kända område derigenom öppnats för forskningen. Äfven såsom universitetslärare har han utöfvat en inflytelserik verksamhet, och särskildt har den komparativa anatomien i honom fått en intresserad och intresseväckande målsman. Genom studier i Heidelberg samt under resor till Italien 1876 och Norge 1880, hvarvid särskild uppmärksamhet egnades åt hafsfaunan vid dessa lands kuster, hade P. på ett förtjenstfullt sätt förberedt sig för sitt kall. Tidigare hade han från en resa till Österrike hemfört rika samlingar, hufvudsakligen af insekter. Såsom resultat af hans anatomiska studier må framhållas tvänne arbeten, hänförande sig till insekternas inre anatomi: Zur morphologie des tracheensystems (1877) och Ueber paarige ausführungsgänge der geschlechtsorgane bei insecten (1884). -- Jämväl såsom ornitolog har P. förvärfvat ett kändt namn, hufvudsakligen genom sina arbeten Om foglarnas flyttningsvägar (1874; öfvers. och bearb. på tyska: Ueber die zugstrassen der vögel, 1876) och Zur diskussion der zugstrassen (1879). I Cabanis »Journal für ornithologie» offentliggjorde han 1876 afhandlingen Die geographische verbreitung der hühner-, sumpf- und wasser-vögel in faunistischen gebiete Finlands, och redan 1873 utgaf han en af honom efter författarens död betydligt omarbetad upplaga af senare delen af M. v. Wrights »Finlands foglar». Äfven har P. bearbetat de af Vega-expeditionen hemförda foglarna i afhandlingen Bidrag till kännedomen om sibiriska Ishafskustens fogelfauna (i Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser, bd V, 1887). O. M. R.
3. Palmén, Ernst Gustaf, friherre, finsk universitetslärare, den föregåendes halfbroder, född i Helsingfors d. 26 Nov. 1849, blef student i Helsingfors 1866, filos. magister 1873 och filos. licentiat 1876, sedan han försvarat afhandlingen Historisk framställning af den svensk-finska handelslagstiftningen från Gustaf Vasas tid till 1766 (1876). Han promoverades till filos. doktor 1877, utnämndes s. å. till docent i nordisk historia och statskunskap vid Helsingfors universitet, förordnades särskilda gånger att bestrida professuren i finsk, rysk och nordisk historia samt utnämndes 1884 till professor i nämnda vetenskaper, sedan han utgifvit afhandlingen Sten Stures strid med konung Hans. Kritisk öfversigt (1883). Han har dessutom utgifvit Politiska skrifter af Anders Chydenius med en historisk inledning (1877--80) och Suomalaisen kirjallisuuden seuran viisi-kymmeren vuotinen toimi ynnä suomalaisuuden edistys 1831--81 (Finska literatursällskapets femtioåriga verksamhet jämte finskhetens framsteg 1831--81; införd i »Suomi», äfven utg. i fransk öfvers. på. Finska literatursällskapets förlag). P. har dessutom meddelat bidrag till »Nordisk Familjebok» och »Biografinen Nimikirja» samt sedan tidskriften »Valvojas» grundläggning 1881 varit en af dennas utgifvare, såsom hufvudredaktör från 1888. Han deltog i ridderskapets och adelns förhandlingar vid landtdagarna 1876--77, 1882 och 1885, hvarvid han anslöt sig till det fennomanska partiet, och valdes 1887 till universitetets representant i presteståndet vid 1888 års landtdag. M. G. S.