Phoenix

Phoenix L. [fenix], dadelpalm, bot., en af de ståtligaste medlemmarna af nat. fam. Palmae Juss., kl. Dioecia L. Slägtet Phoenix har stora, greniga, inom väldiga hölster inneslutna dioika blomkolfvar, hvilka i såväl han- som honblommor hafva fodret tredeladt och kronorna trebladiga. Ståndarna äro 3, pistillen 1, hvars fruktämne vid mognaden bildar ett 1-fröigt bär med köttigt, sötaktigt, välsmakande yttre hölje. Dadelpalmerna hafva stora, fjäderlikt delade blad, hvilkas ganska långa småblad äro hopvikna och svärdlika. Hos Ph. reclinata äro bladen vackert bågböjda, med smalare småblad än hos den vanliga arten Ph. dactylifera, den allmänna dadelpalmen (Arab. el gerid). Denna tillhör hufvudsakligen norra Afrika och vestra Asien. I Egypten är dadelpalmen det vigtigaste af alla der växande träd. Af densamma hemtar befolkningen en vigtig del af sin föda och staten icke obetydlig inkomst, enär alla till enskilda personer hörande honträd äro belagda med skatt. I trakterna söder om Atlasbergen, således i södra delen af franska Algeriet, utvecklas dadelpalmen på ett öfverlägset sätt, så att denna landssträcka fått namnet »dadellandet» (»Beled el geridi», hvilket arabiska namn i svenska geografier förvrängts till »Biledulgerid»). Första åsynen af dylika växtverldens »furstar» (Principes L.) gör på den för naturens skönhet känslige ett nästan öfverväldigande intryck. Dadelpalmen är för norra Afrikas innevånare af samma stora betydelse som kokospalmen för söderhafsöarnas innevånare. Stammen lemnar virke till bostäder m. m. samt bränsle. De socker- och stärkelserika frukterna, dadlarna (dactyli l. tragemata), förtäras färska och torkade samt användas äfven till husdjurens utfodring. Genom odlingen hafva många varieteter af dadlar uppkommit, såsom de fingerlånga (Lat. dactylus = finger) »ibrimi», de korta, tjockare »sultana» o. s. v. Äfven främlingen lär sig snart att högt värdera denna helsosamma och närande frukt, hvilken för öfrigt i halftorkadt tillstånd ofta nog numera njutes såsom en desertfrukt äfven i Sverige. Dadlarnas fruktkött sammanknådas med mjöl, och deraf beredes en ofta förekommande anrättning. Den spädaste delen af bladknoppen kan användas som palmkål, och i fördjupningen efter den bortskurna knoppen samlar sig en söt, uppfriskande, lindrigt afförande saft (»laybi»), som dock snart öfvergår i jäsning och bildar en syrlig, rusande dryck. Af de mogna frukterna beredes dadel-honing eller dadelsyrup samt destilleras ett bränvin, arabernas ráki l. áraki, som vid deras »fantasier», eller glädjefester, i smyg spelar en viss rol. Af bladskaften göras starka promenadkäppar och af småbladen viftor till att hålla Egyptens plågoris, flugorna, på afstånd, hvarförutom allahanda husgeråd, såsom korgar m. m., förfärdigas af dessa blad. O. T. S.