Palmaer

Palmaer, Henrik Bernhard, satiriker, född i Hjorted, Kalmar län, d. 21 Aug. 1801, blef student i Upsala 1819 och filos. magister 1830. Han hade då redan uppträdt på den vittra banan med några poem i »Poetisk kalender» (1822), hvilka vunno stort bifall af hans vän Vitalis. Men han hade äfven vid ett par tillfällen gifvit prof på det satiriska lynne och det trots, som voro utmärkande för honom. P:s ovanliga, af samtida vitsordade insigter i kemi skaffade honom 1832 plats som adjunkt i detta ämne vid Karolinska institutet; men hans vårdslöshet i befattningens skötande, en följd af hans stora tröghet och maklighet, blef slutligen en anledning till hans afskedande, 1835. Dessförinnan hade P. emellertid gjort sig bekant genom bidrag till »Aftonbladet», bland hvilka fyra Bref till Svenska Minerva under psevdonymen Nils Nilsson Nyberg (1834) väckte stort och obehagligt uppseende för den bitande qvickhet och den grofva hänsynslöshet, med hvilka Tegnér och Askelöf i dem angrepos. Eljest anföll han äfven Atterbom och lemnade en särdeles lofordande anmälan af Nicanders »Hesperider» m. m. »Aftonbladets P.» gjorde sig dock snart omöjlig der genom sin alltmer tilltagande oförmåga af arbete, och med 1835 upphörde hans medarbetareskap. Han begaf sig då till Linköping, der han 1836 sökte en lärarebefattning, men blef förbigången, sannolikt på grund af sitt kända författareskap. Som en sista utväg, både till utkomst och hämd på sina motståndare i konsistoriet, blef P. i stället tidningsredaktör. »Östgötha correspondenten», som började utgifvas hösten 1838, gjorde epok i landsortspressens historia genom sin blixtrande qvickhet och den cyniska öppenhet, med hvilken utgifvaren, anföll dem, som voro honom misshagliga. Med Yttersta domen i Kråkvinkel, en rent personlig satir mot biskop Hedrén, nådde denna hans taktik »att slå mynt af sina fiender» sin höjdpunkt. Tidningen seqvestrerades och åtalades, men P:s glänsande försvar friade honom. Någon egentlig politisk tidning var emellertid »Östgötha correspondenten» ej under P:s ledning; och snart tröttnade utgifvaren äfven på denna sysselsättning. C. F. Ridderstad blef från Okt. 1840 medegare i tidningen, och från Aug. 1841 upphörde P. att lemna bidrag till densamma. Han begynte kort derefter månadsskriften »Herr Lars» (1841, 42), och sedan den upphört, innehade han 1844--47 lärareplatsen i åkerbrukskemi vid Sjögestads landtbruksskola. -- Såsom boktryckare i Linköping (från 1839) valdes P, till ledamot af borgareståndet för denna stad och Vimmerby vid riksdagen 1847--48. Han visade under denna jämförelsevis stor flit, frambar åtskilliga motioner och deltog ej sällan i öfverläggningarna. Efter slutet af riksdagen qvarstannade han några år i Stockholm, lemnande bidrag till »Friskytten» och »Stockholms dagblad». Han utgaf äfven under denna tid En liten lustresa, skildrad i bref (1848) och Bref från Stockholm under riksdagen 1847--48 (1849) samt flygbladet »Gazetten» (s. å.). 1853 återvände P. till Linköping och begynte der utgifvandet af veckobladet »Östgöta-gazetten» (1854), af hvilket dock blott 19 n:r hunnit utkomma, när han afled, d. 7 Juli 1854. -- Med alla egentliga publicister delar P. den lotten att hvad han skrifvit hufvudsakligen fäster sig vid tillfällen och personer och att han således sjelf alltmer hemfaller åt glömskan. Den samling af hans uppsatser, som A. Ahnfelt 1876 utgaf under titel »Eldbränder och gnistor. Humoresker» (3:dje uppl. 1886), bevisar detta jämte hans ovanliga fyndighet och styrka i den personliga satiren. Jfr lefnadsteckning af A. Ahnfelt (i »Eldbränder och gnistor») och C. Eichhorn: »Två tidsbilder: Almqvist, Palmaer» (i »Nya svenska studier», 1881). -rn.