Papa, Lat. (Grek. pappas), »fader», »påfve», var i den äldre grekiska kyrkan titel för högre prester, särskildt för patriarken af Alexandria. I vesterländska kyrkan tillades densamma sedan 5:te årh. företrädesvis biskopen af Rom. Dock förblef den en allmän hederstitel för biskopar, tills Gregorius VII gjorde den 1075 till uteslutande benämning för romerske biskopen såsom katolska kyrkans öfverhufvud.