Paradis

Paradis (Sanskr. paradeça, Hebr. pardes, trädgård, park), den hos oss vanliga benämningen på Eden, »lustgården», hvilken i 1 Mos. 2 omtalas såsom de första menniskornas vistelseort före syndafallet, hvilken orts geografiska läge kanske får sökas i trakterna kring de asiatiska floderna Eufrat och Tigris. Septuaginta-öfversättningen återgifver Eden med Paradeisos, hvilket i Nya test. användes såsom beteckning dels för de trognes vistelseort i hades (Luk. 23: 43), dels för de saliges boning i himmelen (2 Kor. 12: 4; Upp. 2: 7). Sedan har ordet fått en vidsträcktare betydelse: en skön trakt eller figurl. ett lycksaligt tillstånd. -- Jfr Schmidt und Unger: »Das alter der menschheit und das Paradies» (1866), och M. Engel: »Die lösung der Paradiesfrage» (1885). J. P.