Sida 372
Papperssnäcka ...
uppträdde i samma riktning som han, men med positiva inlägg af helt annan betydelse och med en vetenskaplig metod af mycket större bärvidd än hans. Ty P. var i allra högsta grad hemfallen åt sin tids böjelse för mysticism. Om fordringarna på en logisk bevisföring hade han ingen aning; ingen har mera godtyckligt an han framställt påståenden och hypoteser såsom verkliga fakta. Det ligger derför sanning i Wunderlichs omdöme att P. på medicinens utveckling egentligen icke utöfvat något inflytande alls, »men att han genom sin barbariska metod, som af bedragare tillgodogjordes och af oklara hufvud omfattades med svärmisk beundran, i väsentlig grad bidragit att hämma medicinens samtidigt påbegynta lugna framåtskridande». -- Af de många skrifter, som bära P:s författarenamn, äro de flesta helt säkert understuckna. De hafva flere gånger blifvit utgifna samlade (af Huser, 10 bd, 1589--91; af Petiscus, 12 bd, 1603). Jfr bl. a. M. B. Lessing: »Paracelsus, sein leben und denken» (1839). R. T-dt. L. H. Å.
Paracentesis (af Grek. para, igenom, och kentein, sticka), kirurg., en operation, som består deri att man med ett hvasst instrument, vanligen en troakar, sticker igenom väggen till en kavitet (t. ex. magsäcken, buken, scrotum) för att uttömma sjukligt samlade vätskor eller gaser. F. B.
Parad (Fr. parade, af Sp. parada, stillastående, en hästs plötsliga halt under loppet), prunkande uppvisning; högtidlig truppmönstring; parering i fäktkonst, afböjande af motståndarens stöt eller hugg vid faktning (se Fäktkonst, sp. 561); det konstfärdiga innehållandet af hästen midt under loppet, hvarigenom ryttaren får honom att stegra sig. -- I militärspråket var ordet parad ursprungligen liktydigt med mönstring, men öfvergick sedan till att beteckna den militära glans, som utvecklas vid högtidliga tillfällen. I våra dagar afser paraden förnämligast att visa truppernas utseende, hållning och sätt att föra sig. Uppställningen härvid kallas vanligen paraduppställning, och trupperna uppvisas genom marsch (paradmarsch l. defilering, se d. o.) förbi befälhafvaren. Som vakternas uppställning och afmarsch i garnison eller läger ofta äro förenade med någon ståt, har den stora vakten fått benämningen vaktparad. Likaledes har man kallat den till gudstjenst uppställda truppstyrkan kyrkoparad (se d. o.) samt den vid militärbegrafning i liktåget deltagande eller vid grafven uppställda likparad. -- Från att beteckna sjelfva högtidligheten har ordet parad äfven fått betydelse af den drägt, som af militärer bäres vid densamma, paraddrägten (»stor parad», »liten parad»). -- Paraddagar kallas vissa högtidsdagar, hvilka i Sverige-Norge firas med flaggning, dervid å örlogsfartygen både svenska och norska flaggorna hissas på topparna, men å fästningar och kronans öfriga etablissement endast landets nationalflagga. De anbefallda paraddagarna äro medlemmars af k. huset födelse- och namnsdagar, Sveriges och Norges föreningsdag (d. 4 Nov.) samt nyårs-, påsk-, pingst-, midsommar- och juldagen. Af dessa dagar äro vissa tillika s. k. salutdagar, nämligen födelsedagarna, konungens och drottningens namnsdagar samt föreningsdagen, på hvilka kunglig salut (21 skott) gifves i allmänhet kl. 12 middagen. -- Med paradmarsch förstås i Sverige den marsch, som blåses af musik eller afgifves på trumma eller trumpet såsom hedersbevisning för kungliga personer eller fana äfvensom vid flaggens hissande och nedhalande ombord på ett örlogsfartyg. -- Halfdäcket å ett örlogsfartyg kallas paradplats, och det till postgöring, fallrep och båttjenst för dagen afsedda manskapet, äfvensom signalmännen, benämnes paradmanskap. C. O. N. R. N.
Paradera, ståta, prunka; vara uppställd till parad, defilera i parad (se d. o.).
Paradies (Paradisi), Pietro Domenico, italiensk tonsättare och pianist, f. 1710, d. 1792, var elev till Porpora och skref för italienska operascener flere dels allvarliga, dels komiska operor. En längre tid lefde han i England såsom pianolärare och fick i London uppförd en opera, Fetonte, dock utan synnerlig framgång. Hans tolf Sonate di gravicembalo höra deremot till sin tids bättre musik. Många af hans kompositioner finnas i manuskript i London.
Paradigm (Grek. paradeigma, mönsterbild) kallas i grammatiken sådana ord (nomina eller verba), hvilka med fullständigt angifna böjningsformer uppställas såsom exempel eller mönsterbilder för andra likartade ords böjning. Jfr Konjugation. A. M. A.
Paradis (Sanskr. paradeça, Hebr. pardes, trädgård, park), den hos oss vanliga benämningen på Eden, »lustgården», hvilken i 1 Mos. 2 omtalas såsom de första menniskornas vistelseort före syndafallet, hvilken orts geografiska läge kanske får sökas i trakterna kring de asiatiska floderna Eufrat och Tigris. Septuaginta-öfversättningen återgifver Eden med Paradeisos, hvilket i Nya test. användes såsom beteckning dels för de trognes vistelseort i hades (Luk. 23: 43), dels för de saliges boning i himmelen (2 Kor. 12: 4; Upp. 2: 7). Sedan har ordet fått en vidsträcktare betydelse: en skön trakt eller figurl. ett lycksaligt tillstånd. -- Jfr Schmidt und Unger: »Das alter der menschheit und das Paradies» (1866), och M. Engel: »Die lösung der Paradiesfrage» (1885). J. P.
Paradis, Maria Theresia von, österrikisk pianist och tonsättarinna, f. 1759, d. i Wien 1824, erhöll en omsorgsfull musikalisk utbildning (af bl. a. abbé Vogler), oaktadt hon från sitt femte år var blind. Hon företog 1784 en längre konsertresa och spelade vid hofven i Paris, London, Bruxelles, Hannover, Berlin m. fl. städer. Vid komponerandet begagnade hon ett särskildt för henne uppfunnet noteringssätt. Af henne finnas en opera (Rinaldo und Alcina) samt klaversonater, sånger m. m.
Paradiseini, kråkparadisfoglar, paradisfoglar, zool., bilda en underfamilj inom kråkfoglarnas familj (Corvidae) tättingarnas ordning (Passeres) och foglarnas klass. De igenkännas från sina samslägtingar inom familjen derpå att näbben är kort och stark, näsborrarna täckta med borst, benen mycket stora och
Källa: Project Runeberg ·
