Sida 312
Palikar, ett af det forngrekiska pallax bildadt nygrekiskt ord
tizenötödike» (»Den 15 Mars»), som ådrog honom flerfaldig förföljelse, och har sedermera gjort sig omtyckt såsom novellist. Han invaldes 1864 i Kisfaludy-sällskapet och 1884 i Ungerska akademien.
Palfrey [-fre], John Gorham, nord-amerikansk skriftställare, f. i Boston 1796, var 1818--30 unitarisk prest i sin födelsestad, 1831--39 professor i bibelkunskap vid Harvard-universitetet, 1835--43 utgifvare af »North american review», 1844--48 statssekreterare i Massachusetts och 1861--66 postmästare i Boston. Död 1881. Såsom medlem af Kongressen (1847--49) bidrog han verksamt till bildande af det nya republikanska partiet och uppträdde med kraft för slafveriets afskaffande. Bland P:s lärda arbeten märkes The history of New England under the Stuart dynasty (3 bd, 1858--64), ett på sitt område uttömmande, värderikt verk.
Palfyn [-fejn], Johannes, belgisk kirurg och anatom, f. 1650, blef 1708 professor i Gent. Död 1730. Han dog fattig och glömd, oaktadt han icke långt förut gjort en uppfinning af epokgörande vigt, nämligen förlossnings-tången, hvilken uppfinning han delgaf Parisakademien 1723, då han vistades i Paris för att ombesörja en ny upplaga af sin förträffliga lärobok i anatomi: Anatomie du corps humain, avec des remarques utiles aux chirurgiens dans la pratique des opérations (1726).
Palgrave [pell- l. palgrev], 1. Sir Francis P., engelsk historieskrifvare, f. 1788, d. 1861, var född jude, med namnet Cohen, men fick 1823 tillåtelse att antaga sin svärmoders fådernenamn. 1832 blef han knight och 1838 vice riksarkivarie. Hans förnämsta arbeten äro History of the Anglo-saxons (1831--35; 5:te uppl. 1876), Rise and progress of the english commonwealth (1832) och History of Normandy and England (1851--64; ofullb.). -- 2. Francis Turner P., engelsk skald, den föregåendes son, f. 1824, sedan 1885 professor i poesi i Oxford, har utgifvit Idylls and songs (1854), Essays on art (1866), Hymns (1867; 2:dra uppl. 1868), Lyrical poems (1871) m. m. -- 3. William Gifford P., den föregåendes broder, f. 1826, var till en början officer uti Indien, men verkade derefter såväl der som i synnerhet i den muhammedanska delen af Orienten såsom medlem af jesuitorden samt blef derunder utomordentligt förtrogen med de österländska förhållandena. På uppdrag af Napoleon III gjorde han 1862--63 en forskningsresa i Arabien, hvilken han skildrade i det förtjenstfulla arbetet Narrative of a year's journey through Central and Eastern Arabia (1865). 1865--66 företog han för engelska regeringens räkning en expedition till Abessinien för att befria fångna engelsmän, innehade sedermera konsulsbefattningar på skilda håll och var engelsk generalkonsul 1878--79 i Bulgarien, 1880--84 i Siam. -- 4. Reginald P., den föregåendes broder, f. 1829, sedan 1886 chef för engelska underhusets kansli, har skrifvit ett par handböcker för parlamentsledamöter samt, i »Quarterly review», uppsatserna Pym and Shaftesbury. The fall of the monarchy of Charles I och Cromwell.
Pali. Se Indiens språk och literatur, sp. 561.
Paliano, hertig af. Se Colonna 5.
Palice [-li's]. Se Palisse.
Palikao, ort i norra Kina, vid vägen mellan Tien-tsin och Peking, bekant genom den seger fransmännen under general Cousin-Montauban der vunno d. 21 Sept. 1860 öfver en mångdubbelt manstarkare kinesisk här. Efter denna seger, som förskaffade Cousin-Montauban titeln »grefve af Palikao», besattes Peking och det kejserliga sommarpalatset utan strid af de förbundne fransmännen och engelsmännen.
Palikao [-kaå'], Charles Guillaume Marie Apolinaire Antoine Cousin-Montauban, grefve af P., fransk general, ministerpresident, f. 1796, kämpade 1831--57 såsom kavalleriofficer med utmärkelse mot de infödda stammarna i Algeriet; bl. a. bidrog han såsom chef för 2:dra chasseur-regementet i väsentlig mån till Abd-el-Kaders gripande (d. 22 Dec. 1847). Han blef 1851 brigadgeneral samt 1855 divisionsgeneral och guvernör i provinsen Oran. 1858 fick P. befälet öfver 21:sta militärdivisionen (Limoges), men lemnade 1860 Frankrike såsom befälhafvare för den franska expeditionen till Kina. Der kämpade han med framgång och hårdhet (sköflingen af kejsarens sommarpalats i Peking). Efter intagandet af Peking och afslutandet af freden med Kina (d. 25 Okt. 1860) samt efter ett lyckligt fälttåg mot annamiterna återkom P. i Juli 1861 till Frankrike. Före sin hemkomst belönades han med värdigheten af senator (1861) och upphöjdes 1862 till grefve af Palikao, på hvilken ort han vunnit en stor seger d. 21 Sept. 1860. Derefter förde P. befälet öfver 2:dra (Lille) och 4:de armékåren (Lyon) samt utsågs vid krigsutbrottet 1870 till befälhafvare för den landstigningskår, som man ämnade afsända till Östersjön. Denna kom emellertid icke till stånd. P. måste i stället d. 9 Aug. s. å. såsom krigsminister och konseljpresident öfvertaga ledningen af regeringen efter den fallne Ollivier. Han bidrog i väsentlig mån till marskalk Mac Mahons olycksdigra marsch Österut, men sörjde för öfrigt väl för försvarsanordningars vidtagande. Efter olyckan vid Sedan d. 1 Sept. erbjöd Lagstiftande kårens majoritet honom diktaturen, men han afslog den. Störtad genom revolutionen d. 4 Sept., lemnade han Frankrike. Han återkom efter krigets slut och afled 1878. I Dec. 1871 utgaf P. till sitt försvar skriften Un ministère de la guerre de 24 jours. C. O. N.
Palikar (Pallikar), ett af det forngrekiska pallax (gosse, flicka) bildadt nygrekiskt ord, hvilket i allmänhet betecknar en ung, kraftfull och vapenför man. Särskildt nyttjades det såsom en hederstitel om medlemmarna af de grekiska och albanesiska friskaror, hvilka under det turkiska öfverväldets dagar stundom trädde i sold hos de turkiske pasjarna, stundom på egen hand idkade röfvarelif och förde guerrillakrig mot turkarna. Palikarer är i sådant fall liktydigt med »klefter» och »armatoler». Numera
Källa: Project Runeberg ·
