Sida 687
2. Platen, Baltzar Bogislaus von
urverk att rotera. Dervid skola, i öfverensstämmelse med den nämnda hypotesen, från den först klotformiga och sedan allt starkare afplattade oljedroppen hafva afsöndrats ringar o. s. v.
Platen, von, svenska adliga ätter, grenar af den urgamla tyska (rügensk-pommerska) adliga ätten von P., hvilka hafva till gemensam stamfader Baltzar von P. till Dornhoff m. fl. pommerska gods (d. 1716). Hans yngre sons son, Filip Julius Bernhard (se P. 1), naturaliserades 1778 såsom svensk adelsman och blef 1797 friherre (hans friherrliga ätt qvarlefver nu endast på qvinnolinien). Dennes son Baltzar Bogislaus (se P. 2) erhöll 1815 greflig värdighet enl. 37:de § Reg. form. Den grefliga ätten utgick d. 10 April 1888 med öfverstekammarherren Karl Baltzar Ernst v. P. (född d. 8 Juli 1833). -- Den ofvannämnde Baltzar von P:s äldre sons son, Balthasar Achates (född i Stralsund d. 17 Nov. 1712, död i Stockholm d. 26 Okt. 1782 såsom f. d. öfverste för Savolaks' regemente), naturaliserades 1751 såsom svensk adelsman och är stamfader för den nu lefvande adliga ätten von P., af hvilken en gren genom hans son Achates Karl (född i Vestmanland d. 30 April 1752, död på Öfrabyborg i Skåne d. 11 Jan. 1832, hofmarskalk, 1805 generalkrigskommissarie i Pommern) sedan 1815 har friherrlig värdighet enl. 37:de § Reg. form. Utom dessa adliga ätter lefva i Sverige afkomlingar af den s. k. ventzsubzowska grenen af den tyska ätten von P. -- Adliga ätten von P. immatrikulerades på finska riddarhuset 1818 och utgick i Finland på svärdssidan 1868.
1. Platen, Filip Julius Bernhard von, friherre, fältmarskalk, generalguvernör, föddes på Domhoff i Pommern d. 14 Mars 1732, inträdde 1746 i svensk tjenst som volontär vid generalmajor von Schwerins regemente, utnämndes 1758 till ryttmästare för en sqvadron husarer, som han sjelf uppsatt, och bevistade de flesta under Pommerska kriget förefallande affärer. Efter att hafva tjenat vid Gula husarregementet (sedan 1762) och Gröna dragonerna (sedan 1767) utnämndes han 1772 till öfverste för Norra skånska kavalleriregementet och 1776 till generalmajor. Han visade prof på utmärkt tapperhet i 1788--90 års finska krig samt utnämndes med anledning deraf till generallöjtnant (1788), riddare af svärdsordens stora kors (1789) och serafimerriddare (1790). 1792 blef han generalbefälhafvare i Skåne, 1795 general af kavalleriet, 1796 En af rikets herrar, generalguvernör öfver Pommern och Greifswalds akademis kansler samt 1799 fältmarskalk. 1800 fick han afsked från generalguvernörs- och kanslersämbetena. P. dog på Domhoff d. 23 April 1805. 1778 hade han blifvit naturaliserad svensk adelsman och 1797 friherre. B. S.
2. Platen, Baltzar Bogislaus von, grefve, Göta kanals grundläggare, statsman, den föregåendes son, föddes d. 29 Maj 1766 på stamgodset Domhoff (Rigen). Han inskrefs vid 13 års ålder i Karlskrona kadettskola och utnämndes följande år till fänrik vid örlogsflottan. Efter afslutad skolkurs tillbragte han, i och för bättre utbildning i sjömannayrket, tre år i kofferditjenst, deltog efter återkomsten i några expeditioner med svenska krigsskepp samt bevistade jämväl början af 1788 års ryska krig. Sårad vid Högland, blef han ombord på sitt fartyg rysk fånge och fördes såsom sådan in i det inre Ryssland. Vid hemkomsten ur fångenskapen efter fredsslutet erhöll han antedaterad befordran till kapten. Under åtskilliga kommenderingar avancerade han under de följande åren småningom till öfverstelöjtnant vid amiralitetet och generaladjutant af flygeln (1795) samt förvärfvade obestridt anseende såsom duglig, insigtsfull och handlingskraftig sjöofficer. Antagligen var det af harm öfver faderns tvungna afgång från generalguvernörskapet som han år 1800 begärde afsked ur krigstjensten. Samma år slog han sig i ro på det inköpta godset Frugården å Vänersnäs (Vestergötland), hvarest han snart vann anseende såsom synnerligen duglig och driftig jordbrukare. År 1801 invaldes han i styrelsen för Trollhätte kanal, och under studiet af Dan. af Thunbergs i dess arkiv förvarade kanalprojekt mognade hos honom småningom tanken på en samfärdsled mellan Vänern, Vettern och Östersjön, hvilken tanke, sedan han på egen bekostnad genomrest och undersökt de för kanalens framdragande ifrågasatta nejderna, slutligen år 1806 tog form i hans epokgörande Afhandling om canaler genom Sverige. Utförbarheten af hans planer vitsordades vid de förnyade undersökningar, som år 1808 verkställdes af honom sjelf och den i sådant syfte af regeringen inkallade skicklige engelske kanalbyggaren Thomas Telford, och sålunda var kanalfrågan förberedd att öfvergå från tanke till handling, då 1809 års revolution mellankom. Bland de s. k. »1809 års män» var P. en af de mera framstående och särskildt med Adlersparre nära förbunden. Det blef vid sådant förhållande lätt nog att genomdrifva den kredit i banken, som för arbetets igångsättande ansågs erforderlig. Det stora företaget, dubbelt märkligt om i betraktande tages den tidpunkt af nationella olyckor, under hvilken det framlades, omfattades snart med entusiasm, och det äskade aktiekapitalet öfvertecknades icke obetydligt inom loppet af några få dagar. P., som invalts i 1809 års konstitutionsutskott och således äfven är att räkna bland vårt nya statsskicks fäder, inkallades d. 9 Juni 1809 i statsrådet samt utnämndes i samband dermed till konteramiral. Han intog ock, man kan säga med sjelfskrifvenhetens rätt, ordförandeplatsen inom det 1810 bildade kanalbolaget samt egnade sedan med förkärlek och, efter taget afsked ur statsrådet (1812), odeladt sina bästa krafter åt kanalverkets fullföljande, alltid vaksam på dess intressen, ständigt slagfärdig mot de hvarken få eller obetydlige motståndarna, rådig i de ofta nog brydsamma lägena och väl äfven någon gång icke så litet sjelfrådig. P. fick se endast kanalens ena hälft, Vestgötalinien, öppnas för trafik (Sept. 1822). I omedelbart samband med frågan om Göta kanal böra omnämnas två andra företag, i hvilkas
Källa: Project Runeberg ·
