Sida 269
26. Oxenstierna, Gabriel Turesson
dennes tankar och förslag. Hans instruktioner äro merendels uppsatta af brodern, till hvilken han stod i mycket nära förhållande, och hvars förtroende han med skäl i fullaste mått åtnjöt. -- Säkerligen var det ej utan afsigt, som O. jämte rikskansleren insattes i den 1621 tillförordnade regeringen i konungens frånvaro. Två gånger, 1622 och 1625, sändes han på beskickningar till Danmark, med hvilken makt Axel Oxenstierna eljest gerna sjelf personligen underhandlade. Senare på året 1625 sändes han till Lybeck, Hamburg, Mecklenburg, Brandenburg, Pommern, Nederländerna och England, med anledning af de då rådande förvecklingarna i Europa. Från Preussen gaf rikskansleren brodern del af de vigtigaste angelägenheter, som denne sedan meddelade rådet, i hvars namn han ofta förde ordet. t. ex. då framställningar gjordes till adeln och de öfriga stånden på riksdagarna. Efter Gustaf Adolfs död talade O. till ständerna i regeringens namn och föreslog dem att erkänna Kristina för drottning, och omedelbart efter riksdagen sändes han 1633 att personligen inhemta rikskanslerens tankar och förslag om regeringens ordnande m. m. På hemresan ledsagade han konungens lik till Sverige. Efter hemkomsten utsågs han d. 13 Juni 1634 till riksdrots, i hvilken egenskap han ännu mer än tillförne såsom den främste i regeringen hade tillfälle att förverkliga sin store broders planer. Sitt eget regeringskollegium, Svea hofrätt, satte han i förträffligt skick och måste dessutom tidtals förestå både kanslerens och skattmästarens. Liksom brodern hade han en outtröttlig arbetskraft, ett klart omdöme och en fosterlandskärlek, som erbjöd sig att taga »kannan af sitt bord och kappan af kroppen» för fäderneslandets skull. Hans saktmod och sans gjorde honom särdeles lämplig till att vara den ledande och sammanhållande i regeringen, hälst han äfven hos ständerna åtnjöt stort förtroende. -- I likhet med de fleste stormännen innehade han lagmans- och häradshöfdingetjenster. Han dog d. 27 Nov. 1640. Med anledning af hans förtjenster upphöjdes hans barn och barnbarn 1651 i grefligt stånd med rätt att skrifva sig till Kroneborg (i Keksholms län). P. S.
23. Oxenstierna, Gustaf Gabrielsson, grefve af Kroneborg, riksråd, den föregåendes son, föddes d. 29 Aug. 1613. Vid 26 års ålder befordrades han till landshöfding i Vestmanland och förflyttades 1642 till guvernörsposten på Reval och öfver Estland, der han med ifver arbetade på att höja svenska regeringens anseende inom landet. 1645 återvände han hem samt utnämndes till riks- och kansliråd. Han dog d. 31 Maj 1648. P. S.
24. Oxenstierna, Maria Sofia, befordrarinna af den svenska industrien, den föregåendes hustru, var dotter af riksmarsken grefve J. De la Gardie och Ebba Brahe, föddes 1627 och trädde i äktenskap 1643. Stenkolsbrytningen vid Höganäs fick egentligen genom henne någon fart. Hennes klädesfabriker vid Tyresö levererade en tid årligen 30,000 alnar kläde till arméns behof. Hon idkade betydande handel med lärft och blaggarn och sände 1668 bräder till Spanien. Dessutom anlade hon mässingsbruk, gevärsfaktori och oljeslageri m. m. samt var intresserad i flere af sin tids handelskompanier. Hennes verksamhet mötte likväl betydande hinder under reduktionens svåra tider, och grefvinnan förlorade derunder en stor del af sin förmögenhet, hvarefter banken ärfde återstoden vid hennes död, d. 22 Aug. 1694. P. S.
25. Oxenstierna, Gabriel Gabrielsson, grefve af Kroneborg, landtmarskalk, son af O. 22, föddes på Sturefors i Östergötland d. 7 Juni 1618. Han befordrades, som alla sina samtida fränder, hastigt, dock efter grundliga studier hemma och utomlands. Han utnämndes 1640 till Kristinas kammarherre och skickades 1643 till Torstensson med uppdrag från regeringen. 1645 utnämndes han till kammarråd och till landtmarskalk vid detta års utskottsmöte. 1646 förordnades han till president i Dorpts hofrätt, en befattning, som han dock ej hann att tillträda. Han dog nämligen redan d. 25 Febr. 1647, i Stockholm. P. S.
26. Oxenstierna, Gabriel Turesson, grefve, diplomat, den föregåendes brorson, föddes d. 10 Okt. 1642. Efter studier i Upsala och vidsträckta utrikes resor, hvarunder han 1666 ingick i engelsk sjökrigstjenst, utnämndes han efter återkomsten 1667 till Karl XI:s kammarherre samt kapten vid amiralitetsholmen. 1668 affärdades han i en beskickning till Portugal och engelska hofvet samt återkallades 1670 från Portugal. 1671 fick han kansliråds fullmakt, och några dagar senare mottog han order att afgå som sändebud till Danmark, en af Sveriges vigtigaste diplomatiska poster, hvilken han innehade till 1673. I det 1675 utbrytande danska kriget hade han befälet öfver en eskader vid Göteborg våren 1676. Efter krigets slut och sedan hans frände Bengt O. kommit till makten, skickades han 1681 till kejsaren att varsamt bana vägen för ett närmare förbund, men besökte dessutom åtskilliga andra hof i vestra och södra Tyskland. 1685 återvände O. för en kort tid hem och uppträdde under 1686 års riksdag som en mycket bestämd, ehuru aldrig häftig ledare af oppositionen. Hans djerfva och frimodiga yttranden hindrade ej, att han efter riksdagen åter sändes tillbaka till Wien, der han vistades till 1688, då han för en tid skickades till Haag med uppdrag att jämväl resa till London för att söka förmå England att medverka till åtgärders vidtagande till hertigens af Holstein förmån. 1693 uppdrogs åt honom att mottaga det Karl XI tillfallna Zweibrückens hyllning. 1694 återvände han till Wien. 1697 beslöt regeringen att förflytta honom, såsom andre ambassadör till Rijswijk, men då konung Vilhelm var missnöjd med några utlåtelser han haft, medan han var sändebud i Haag, gick detta om intet. I Dec. s. å. utnämndes han i stället till guvernör i Zweibrücken, ehuru han fortfor att vistas i Wien, hvarest han dock med anledning af den uppkomna tvisten mellan Sverige och kejsaren rörande mecklenburg-güstrowska arfvet förbjöds att visa sig på hofvet. Först 1699 utbytte han Wien mot Zweibrücken, hvilket land han från djupt förfall skall hafva bragt
Källa: Project Runeberg ·
