Sida 93
Oldenburg ...
generalstaterna ett långt tal emot densamma. Då lät Morits d. 29 Aug. s. å., med generalstaternas bemyndigande, häkta O. och hans tre närmaste vänner. Han ställdes inför en domstol, hvars kompetens han underkände, dömdes såsom högförrädare till döden och halshöggs i Haag d. 13 Maj 1619. Han föll, en federalismens martyr, i striden mot nederländska folkets suveränitet och huset Oraniens styrelse. Två hans söner, Reinier och Willem, sökte hämnas hans död genom ett anslag mot Morits' lif (1623). Anslaget upptäcktes. Reinier halshöggs (1623); Willem, den egentlige upphofsmannen, räddade sig genom flykten och kämpade sedan i spaniorernas led mot sitt fädernesland. -- En del af O:s skriftliga qvarlåtenskap har utgifvits af M. L. van Deventer: »Gedenkstukken van J. van O. en zijn tijd» (3 dlr 1860--65).
Oldenburg, tyskt storhertigdöme, bestående af 3 vidt skilda delar: hertigdömet O. med herrskapen Jeverland och Kniphausen, furstendömet Lübeck och furstendömet Birkenfeld, hvilka genom gemensam arfföljd och författning äro förenade till en odelbar stat. Sammanlagda arealen utgör 6,422 qvkm., med 341,525 innev. (1885), deraf 264,304 protestanter, 74,363 katoliker och 1,650 judar.
Hertigdömet O., det egentliga hufvud- och stamlandet, begränsas i n. af Nordsjön, som med Jadeviken intränger djupt i landet, och för öfrigt af preussiska prov. Hannover, hvarjämte fria staden Bremens område berör östra gränsen. Arealen utgör 5,378 qvkm. O. tillhör vestra delen af nordtyska slätten, och med undantag af södra delen, der Dammergebirge nå en höjd af 102 m., är det nästan ett fullständigt slättland med en svag lutning mot n. Med afseende på sin naturbeskaffenhet består det af två delar: det högre inlandet, geest, bestående af sandslätter, omvexlande med stora hedar och mossar, samt marsklandet (omkr. 1/5 af det hela) längs kusten, bestående af bördigt alluvialland, som genom dammar skyddas mot hafvet. Utanför ligga de s. k. watten, som vid högvatten till större delen öfversvämmas af hafvet. Klimatet är fuktigt; medeltemperaturen är i staden Oldenburg under den kallaste månaden - 3° C., under den varmaste 19°. Hufvudfloderna äro Hunte, som flyter till Weser, samt Haase och Söste, hvilka flyta till Ems. Weser sjelf bildar på en lång sträcka gräns i ö. Genom norra delen af landet går dessutom en mängd småfloder, hvilka liksom de många torrläggningskanalerna medelst slussar genom dammarna utmynna i Nordsjön, Jadeviken eller Weser. För torrläggning af de stora mossarna börjades 1855 anläggningen af den segelbara Hunte-Ems-kanalen. -- Af hela arealen äro omkr. 30 proc. odlad jord, 17 proc. ängar och betesmarker, resten hufvudsakligen hedar och mossar, hvilka sistnämnda lemna torf till bränsle och ett knappt bete för flockar af grofulliga får. Stenkol saknas alldeles, och skogsarealen är högst obetydlig. I »geest» skördas företrädesvis råg, hafre, potates och bokhvete; marsklandets bördiga jord producerar rika skördar af hvete, hafre, råg, hampa och raps, men är särskildt lämplig till gräsbete. De der uppfödda feta nötkreaturen och hästarna äro högt värderade öfver hela Tyskland, och de förra exporteras i stor skala till England. Nötkreatursstammen bildar ock en af landets förnämsta rikedomskällor, och antalet nötkreatur, får och hästar i förhållande till folkmängden är bland de största i de tyska staterna. På hedarna förekommer biskötsel allmänt. Jorden är i allmänhet styckad i små lotter, och antalet stora gods är mycket litet. Industrien är jämförelsevis obetydlig och idkas mest som husslöjd för afsättning inom landet. Särskildt må nämnas linneväfnad i Ammerland, strumpstickning i Kloppenburg och korkskärning i Delmenhorst. Af nyare ursprung äro bomullsspinnerier, tobaks- och cigarrfabriker, jerngjuterier och en linoleumfabrik i städerna Oldenburg, Varel, Delmenhorst och Lohne. Handeln inskränker sig till utbyte af landtmannaprodukter mot kolonialvaror och industrialster. 1884 foro 345 fartyg om 235,750 kbm. under oldenburgsk flagg. Varel, Brake och Elsfleth äro de förnämsta hamnarna. 1886 hade landet 340 km. jernvägar, alla byggda efter 1866. Landsvägarna äro goda; i n. äro flere af dem lagda med »klinkers» såsom i Holland. -- Folkmängden uppgick 1885 till 267,111 pers., deraf 198,659 protestanter, 66,463 katoliker, 1,043 baptister och andra sekterister samt 946 judar. I marsklandet är befolkningen ursprungligen af frisisk, i »geest» af sachsisk härkomst. Olikheterna mellan de båda raserna äro ännu märkbara, men lågtyska (platt-tyska) talas allmänt utom i ett begränsadt område, der en frisisk dialekt har bibehållit sig. I allmänhet liknar den oldenburgska allmogen holländarna, och frånvaron af stora jordegendomar har gjort densamma käck och oberoende. Landtbefolkningen utgör nära 80 proc. Den enda staden med mera än 10,000 innev. är Oldenburg, storhertigdömets hufvudstad. Krigshamnen Wilhelmshaven, på vestra sidan af Jadeviken, är byggd af Preussen, på ett från O. köpt område. -- Hvarje religionssamfund ordnar sina angelägenheter sjelfständigt under statens öfverinseende. I spetsen för förvaltningen af den evangeliska kyrkan står »oberkirchenrath» och såsom beslutande och lagstiftande myndighet den af andliga och verldsliga medlemmar sammansatta »landessynode». I församlingarna är presbyterialförfattningen införd. Katolikerna, som bo företrädesvis i de södra, förr till furstendömet Münster hörande delarna af landet, lyda under biskopen af Münster, som representeras af en official i Vechta. De protestantiska skolorna lyda under det evangeliska »oberschulkollegium i Oldenburg», de katolska under det katolska i Vechta. I bada orterna finnas skollärareseminarier och gymnasier för de motsvarande konfessionerna. Ett annat evangeliskt gymnasium finnes i Jever. Dessutom finnas högre realskolor i Oldenburg och Varel samt högre landtbruksläroverk i Varel och Kloppenburg. Af O:s rekryter voro 1882 endast 0,27 proc. okunniga i läsning och skrifning, hvilket, jämfördt med procenttalet 1,54 för hela Tyskland, är synnerligen fördelaktigt för O.
Källa: Project Runeberg ·
