Sida 428
Passavant ...
Morits af Sachsen under medverkan af andra riksfurstar samt sändebud från sådana. Konung Ferdinand, som icke i allt delade sin broders politik och behöfde protestanternas hjelp mot turkarna, hade väsentligen bragt öfverläggningarna till stånd. Att kejsaren misslyckats i sitt sträfvande att undertrycka protestantismen och förvandla det tyska valriket till ett habsburgiskt arfrike, blef genom detta fördrag tydligt, ty enligt fördraget fingo protestanterna i Tyska rikets hela område försäkran om att tills vidare få åtnjuta fri religionsutöfning och lika politiska rättigheter med katolikerna. Den närmare bekräftelsen å denna sakernas ordning egde rum genom religions-freden i Augsburg 1555.
Passavant [-va'ng], Johann David, tysk målare och konstskriftställare, f. i Frankfurt a. M. 1787, deltog i fälttåget mot Frankrike 1814 och kvarstannade sedan i Paris, der han egnade sig åt konsten under Davids och Gros' ledning. I Rom anslöt han sig till den tyska nyromantiska skolan (Cornelius och Overbeck) och började svärma för äldre tyskt och italienskt måleri. Hans konstnärliga försök betyda icke mycket (han fick dock tillfälle att utföra ett öftentligt verk, då han i Frankfurts berömda »Kaisersaal» målade Henrik II, uppbyggaren af dômen i Bamberg), sitt rykte förvärfvade han som skriftställare. P. utgaf bl. a. en reseskildring, Kunstreise durch England und Belgien (1833), samt, efter åtskilliga studieresor till England, Paris och Italien, sitt hufvudarbete: Rafael von Urbino und sein vater Giovanni Santi (3 bd, 1839--58). Den rättade och betydligt tillökade öfversättning eller snarare omarbetning af arbetet på franska, som utfördes under författarens ögon 1856 och utgafs i Paris 1860 (2 bd), är ännu en af de förnämsta skrifter vi ega öfver Rafael, särskildt genom den fullständiga kronologiska katalog öfver hans verk, ej blott målningar, utan äfven handteckningar, som fyller verkets andra del. P. var direktör för museet i Frankfurt, i hvilken stad han afled 1861. C. R. N.
Passe, de (ds pas; äfven skrifvet de Pas, de Pass, van Passe, van de Pas etc.), holländsk kopparstickarefamilj. 1. Crispin de P., den äldre, f. omkr. 1540, d. omkr. 1629, var icke blott konstnär, utan en vetenskapligt bildad man. Han graverade efter Abr. Bloemaert, Moreelse, Marten de Vos och äfven Rubens, men uppfann också sjelf kompositioner till sina stick. Han lefde mest i Utrecht, men arbetade derjämte i Köln samt besökte London och Paris, i hvilken stad han illustrerade »L'instruction du roy en l'exercice de monter à cheval par Messire A. de Pluvinel» (1629), ansedt som ett af hans bästa verk. För öfrigt graverade han en mängd porträtt. -- 2. Crispin de P., den yngre, den föregåendes son, f. i Utrecht 1570 eller 1576, undervisades af sin fader, hvars manér han så troget följde, att det är svårt att skilja deras verk från hvarandra. Ett af hans hufvudarbeten är Les abus du mariage (1641) med 120 qvinnoporträtt. Dessutom graverade han flere blad efter målares arbeten. -- 3. Willem de P., den föregåendes broder, f. 1572 eller 1580 i Utrecht, undervisades af sin fader, hvars stil han efterbildade bättre än någon af bröderna. Han vistades en längre tid i London, ditlockad af Van Dycks rykte, och han anses äfven hafva dött i England. Hans flesta arbeten äro porträtt. -- 4. Simon de P., den föregåendes broder, f. 1574 eller 1581, undervisades af fadern, som han biträdde vid arbetet under sina yngre dagar. 1613 begaf han sig till London, och 1624 kallades han af Kristian IV till Danmark, der han var kunglig kopparstickare till 1647, då han synes hafva dött. Under den tiden utförde han en mängd stick, bland dem 100 porträtt af danska konungar och personer ur konungafamiljerna. Äfven hans son Crispin de P. lefde i Köpenhamn som gravör. -- Den äldre Crispins dotter, Magdalena de P. (f. 1576 eller 1583), vann rykte genom sina efterbildningar af holländska målares landskap.
Passeier. Se Passeyr.
Passe-parole [passparåll], Fr., krigsv., »löporder», en befallning, som meddelas i têten af en marscherande truppafdelning och upprepas från man till man hela kolonnen igenom.
Passepied [passpie'], fransk dans i trippeltakt, liknande menuetten, men snabbare, säges hafva sitt ursprung från sjömännen i Basse Bretagne och i Paris först blifvit utförd af gatdansare 1587. Under Ludvig XIV infördes den i balletten, och ofta fick den äfven en plats i instrumentala »sviter», der den likväl hörde till de s. k. »intermezzi», d. v. s. de icke regelbundna, utan tillfälliga dansstyckena, hvilka stundom inskötos mellan sarabanden och giguen. A. L.
Passepoil [passpåa'l]. Se Passpoal.
Passer. Se Husfinkslägtet.
Passera (Fr. passer), gå förbi, gå igenom; hinna öfver, öfverskrida; tillbringa; förflyta, förgå; hända, tilldraga sig; gå an, gillas, duga; anses, gå och gälla. -- Passerad, utblomstrad, hvars ungdomsfägring vissnat.
Parsseres, zool. Se Tättingar.
Passersedel, krigsv., kallas vanligen en af förpostchef eller högre befälhafvare utfärdad skriftlig tillåtelse för viss person att utpassera genom förpostlinien (se Förposter).
Passervigt (T. passirgewicht), den minimaltyngd, som ett guldmynt måste innehafva för att i statskassorna och i allmänna rörelsen emottagas såsom fullvigtigt. För svenska 20-krone-stycken är den »mindre» passervigten (d. v. s. den de måste ega qvar för att vara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens kassor) 8,7814 gr., den »större» passervigten (i förhållande till alla andra kassor) 8,9158 gr. För 10-kronestycken utgör passervigten resp. 4,3907 gr. och 4,4579 gr., för 5-kronestycken 2,2267 gr. Jfr Krona, sp. 105, nederst.
Passevin [passvä'ng], Fr., fys., apparat för att experimentelt visa, att tvänne vätskor med olika specifik vigt lägga sig så, att den lättare af dem flyter ofvanpå den tyngre.
Passevolans (se Passe-volants) kallades i Sverige det förhållande inom armén att
Källa: Project Runeberg ·
