Sida 278
Paal Baardssön ...
p. r. v. = pour rendre visite, för att göra återbesök.
3. Kemiska tecken.
P. = Phosphorus, fosfor.
Pb = Plumbum, bly.
Pd = Palladium.
Pe = Pelopium.
Pt = Platina.
4. Musikaliska tecken.
p. = piano; più; poco.
Ped. = pedal.
pf. = più forte; poco forte.
pp. = pianissimo; più piano.
5. Grammatiska tecken, handelstermer m. m.
p. (par.)= paragraf.
p. = procent.
P. aeq. på recept = partes aequales, lika delar.
part. = particip; partikel.
pass. = passivum.
p. c. = procent.
perf. = perfektum.
pers. = personligt.
Ph. S. = pharmacopcea suecica.
pl. = pluralis.
pos. = positivus.
poss. = possessivus.
pp. (ppr.) = per procura, genom ombud.
pr. = procent.
prep. = preposition.
pres. = presens.
pret. = preteritum.
proc. = procent.
pron. = pronomen.
prop. = proportionel.
Ps. = psalm.
Paal Baardssön [pål bårds-], var först kanik i Bergen och blef år 1327 konungens kansler och sigillbevarare samt upphöjdes 1333 till ärkebiskop i Nidaros. Som sådan utvecklade han stor verksamhet, höll ofta provincialkoncilier och vakade noga öfver ordningen inom sin kyrkoprovins. Ännu finnes i behåll af hans hand bl. a. ett märkligt herdabref. Med ärkebiskopsstolen i Upsala låg han i strid om de afgifter, som från norra Sverige borde utgå till S:t Olofskyrkan i Nidaros, men synes slutligen hafva nödgats uppgifva sina anspråk på desamma. Y. N.
Paal Skoftessön. Se Arnmödlingarna.
Paal Vaagarskalme [pål våg-], norsk storman under 13:de årh., blef »lenderman» på vintern 1218--19 och bodde på Dönnes i Helgeland. Under Håkan Håkanssons första regeringstid spelade han en framstående rol. Han tillhörde Skule Baardssöns vänner, men trädde tillbaka, då denne antog konunganamn. Död 1245. Y. N.
Paalzow [pal-], Henriette Johanne von, född Wach, tysk romanförfattarinna, f. i Berlin 1788, d. derstädes 1847, blef 1816 gift med en major v. P., från hvilken hon efter fem år lät skilja sig. Hennes historisk-romantiska romaner, bland hvilka de första och bastå äro Godwie castle (1836, 4:de uppl. 1842; svensk öfvers. 1843) och Sainte-Roche (1839, 3:djeuppl. 1843; »Slottet S.-R», 1880), lästes på sin tid ofantligt mycket. Hennes arbeten utgåfvos samlade senast 1874--75, i 12 bd.
Paar. Se Pahr.
Paara [para]. Se Para.
Paattis, F. Paattinen, Paattiskorpi [pa-], kapell under S:t Marie pastorat, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 52 qvkm. Befolkningen finsk, 875 personer (1885). A. G. F.
Paavola [pa-], socken, afskild från Siikajoki pastorat, Uleåborgs län, Uleå domsaga, Salohärad, Finland. Areal 509 qvkm. Befolkningen finsk, 3,697 personer (1885). A. G. F.
Pacaraima, Sierra de, bergskedja i Syd-Amerika mellan venezuelanska Guyana och brasilianska prov. Amazonas, sträckande sig österut till floden Essequibo.
Paccanarister, medlemmar af en af Paccanari i Spoleto 1799 stiftad krypto-jesuitisk orden, hvilken s. å. förenades med en annan krypto-jesuitisk orden, Jesu heliga hjertas brödraskap (se d. o.). J. P.
Pacchalenius, Tomas, finsk prest, f. 1704, 1740 kyrkoherde i Vana i Tavastehus' län, blef utan egen förskyllan föremål för hattregeringens politiska förföljelseifver. Generalguvernören i Finland, frih. G. Fr. v. Rosen, angaf honom nämligen 1748 hos regeringen såsom misstänkt för oloflig brefvexling med Ryssland, hvarefter P. fängslades och underkastades strängt förhör. Dervid kommo dock inga bevis emot honom i dagen, hvarför han efter en mera än tvåårig rättegång blef frikänd af Åbo hofrätt. Sedan han vid 1752 års riksdag förgäfves sökt upprättelse, åtog sig det finska presterskapet vid 1756 års riksdag hans sak och utverkade åt honom en skadeersättning af 3,000 dal. s. m. Af ryska källor framgår, att den ryska styrelsen icke hade trädt i någon beröring med honom. P. dog 1784 såsom kyrkoherde i Lojo. M. G. S.
Pacchia [pa'ckia], Girolaino della, italiensk målare af Siena-skolan, f. 1477, omtalad sist 1535, förr ofta förblandad med den följande, torde hafva studerat i Florens och äfven tagit intryck af Perugino, såsom hans äldre arbeten utvisa. 1518 var han sysselsatt med freskomålning i Oratorio di S. Bernardino, der han utförde 3 bilder: S. Bernardo af Siena, Bebådelsen och Marias födelse, den sista tydligt inspirerad af Andrea del Sarto. Hans bästa verk äro 3 fresker ur den heliga Katarinas lif i Oratorio S. Caterina in Fontebranda i Siena, som äro särdeles lifligt framställda. Madonnor af hans hand finnas i Londons Nationalgalleri och Münchens Pinakotek. I vissa verk anses han med framgång täfla med Sodorna. C. R. N.
Pacchiarotti [pa'ckia-], Giacomo, italiensk målare af Siena-skolan, f. 1474, omtalad sist 1540, förde ett äfventyrligt lif och efterlemnade få arbeten. I dessa visar han sig vara en efterföljare af den äldre sienesaren Fungai, men derjämte påverkad af Sodoma, såsom förhållandet är i Kristi himmelsfärd (i Sienas offentliga
Källa: Project Runeberg ·
