Sida 578
Pestrot ...
boskapsskötsel. Namnet visar den successiva sammanslagningen af gamla komitat, till hvilka 1876 lades enklaven Kis-Kúnság (Lilla Kumanien). Hufvudstad är Budapest.
Pestrot. Se Petasites.
Petalaks (F. Petolahti), kapell vid kusten af Bottenhafvet, lyder under Malaks pastorat i Vasa län, Finland. Areal 124 qvkm. Befolkningen, svensktalande, 2,042 personer (1885). A. G. F.
Petalism. Se Ostracism.
Petalit, miner., ett qvadrisilikat af lerjord, natron och lithion, hvilket i kristallografiskt hänseende är isomorft med augitseriens mineral. Den har mjölkhvit till blekröd färg, förekommer vanligen i kristalliniska och derba partier, sällan kristalliserad (den kallas då kastor), har en hårdhet = 6,5, eg. v. = 2,4--2,6, smälter for blåsrör lätt och färgar dervid lågan röd. Petaliten förekommer i en pegmatitgång vid Utö grufvor samt i Amerika och på ön Elba. Ant. Sj.
Petar, furstar af Montenegro. -- P. I Petrovic Njegos blef 1777 vladik (furste), kämpade 1788--91 manhaftigt på Rysslands sida mot Turkiet utan att vinna något för sitt land, uthärdade 1796 ensam striden mot Turkiet och vann den lysande segern vid Kruse samt slogs 1805--07 och 1810--14 mot fransmän och turkar, hvarunder han 1812 eröfrade Cattaro. Fredstiden använde P. till att ordna landets inre förhållanden, bl. a. kodifierade han den montenegrinska rätten (»Zakonik») år 1798 och sökte att bringa de mot hvarandra fientliga stammarna till lugn. P. afled 1830 och förklarades för helgon. -- P. II Petrovic Njegos, den föregåendes brorson, f. 1812, uppfostrades i Petersburg, visade prof på en ädel karakter och blef 1830 vladik. Han införde en ordnad förvaltning i landet, återupplifvade Peter I:s »zakonik», anlade ett tryckeri och upprättade skolor. Han afled d. 31 Okt. 1851 och efterträddes af sin brorson Danilo. -- P. är den serbiska literaturens mest framstående skald från senare tid; i synnerhet berömdt är hans skaldeverk Gorski vijenac, som i dramatisk form skildrar huruledes Montenegro i slutet af 1600-talet befriade sig från turkiska herraväldet.
Petard (Fr. pétard, af péter, explodera), en med fänghål försedd bronscylinder (mina), hvilken fylldes med krut och medelst ett vidfäst bräde (madrillbräde) fastskrufvades eller hängdes vid en port, mur eller palissad för att sönderspränga densamma. Den kom 1570 till användning i Frankrike, men nyttjas numera ej i krig. H. W. W.
Petasites Tourn., bot., ett från Tussilago L. utbrutet örtslägte inom nat. fam. Synanthereae Rich., kl. Syngenesia L. Hithörande arter äro tämligen stora, under våren blommande örter, hvilkas först senare uppväxande rotblad ofta äro mycket stora och breda. Stjelkarna äro bladlösa och fjälliga samt uppbära en mängd blomkorgar (Tussilago har en ensam blomkorg), ordnade i klasar eller qvastlik samling. De rörformiga blommorna äro hvita eller rödletta. P. officinalis Moench, pestrot, utmärker sig genom sina mycket stora rotblad och klasar af rödletta blomkorgar, hvilka vanligen äro skildkönade och hos hanväxten dubbelt större än hos honväxten. Pestroten ansågs skydda mot pesten och var därför fordom ofta planterad vid gårdarna. Den träffas nu förvildad, hälst på något fuktiga ställen. Fjälltrakternas P. frigida, skråp l. skräppa (hvilka namn tillämpas äfven på hela slägtet), har hvitgula eller rödletta blomkorgar och honblommornas bräm tunglikt. De flesta arterna hafva fordom användts som bröstmedel. O. T. S.
Petaurus. Se Flygpungdjur.
Petavius, Dionysius (Denys Petau), fransk lärd och jesuit, f. 1583 i Orléans, var 1621--44 professor i teologi i Paris och dog der 1652. P. utvecklade en mångsidig och högst betydande verksamhet som filolog, kronolog, historiker och teolog. Han utgaf bl. a. Opus de doctrina temporum (1627), Tabulae chronologicae regum, dynastiarum etc. (1628), Rationarium temporum (1633), Paraphrasis psalmorum (1637), flere polemiska skrifter (mot. Hugo Grotius, jansenisterna m. fl.) och det stora arbetet De theologicis dogmatibus (1644--50; senaste uppl. 1865--67 i 8 bd), som förskaffat sin förf. hedersnamnet »dogmhistoriens fader».
Petechier (Lat. petechiae), med., blåröda fläckar i huden, ett slags purpura, uppkomna genom blödning i huden i elakartade febrar. F. B.
Peter, sammandr. Per (Lat. Petrus, Grek, Petros, af petros l. petra, klippa), ett mansnamn. Om aposteln P. se Petrus.
Peter, S:t (S:t Petri). 1. Församling i Malmö stad. Folkmängden var vid 1887 årsslut 12,666 pers. S:t P. utgör ett regalt-privilegieradt pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Oxie kontrakt. -- 2. F. d. församling i Ystad, numera sammanslagen med stadens andra församling, S:t Maria, till en stadsförsamling. -- 3. Socken i Elfsborgs län, Ale härad. Areal 1,459 har. 813 innev. (1887). Annex till Skepplanda, Göteborgs stift, Domprosteriets Norra kontrakt (jfr Lödöse 1).
Peter (Pedro), konungar af Aragonien:
1. P. I, en vis regent och tapper hjelte, konung 1094, införlifvade 1096 Huesca med Aragonien och dog antagligen i Sept. 1105 (icke d. 28 Sept. 1104, såsom vanligen uppgifves). Han var gift med Agnes af Poitou. -- 2. P. II, född omkr. år 1176, efterträdde 1196 sin fader, Alfons II. En ifrig kämpe för den rena tron, öppnade han sin regering med ett strängt edikt emot valdenserna och kastade sig sedan med brinnande ifver in i striden emot de otrogne. I förbund med de andre kristne konungarna på halfön gjorde han det stora korståg, som år 1212 på Tolosas slagfält för alltid bröt morernas makt. Derefter skyndade han att hjelpa sin svåger och vasall, grefven af Toulouse, men stupade i slaget vid Muret, d. 13 Sept. 1213. P. var vän af trubadurernas skaldekonst, en tapper och ståtlig, men utsväfvande man. Hans gemål var Maria af Montpellier. -- 3. P. III den store, den föregåendes sonson, född 1236, öfvertog vid sin faders,
Källa: Project Runeberg ·
