Sida 648
Pimentola ...
hon började närma sig Frankrike. Sedermera tjenstgjorde P. i Paris, hvarest han å Spaniens vägnar med kardinal Mazarin förberedde den s. k. pyreneiska freden (1659). Jfr Amarant-orden 1. J. Fr. N.
Pimentola, Finsk mytol. Se Pohjola.
Pimpinella L., bot., farmak., ett örtslägte, hörande till nat. fam. Umbelliferae Juss., kl. Pentandria L. Den dubbla blomflocken saknar svepen. Frukten har mycket låga åsar och många oljekanaler i hvarje åsdäld. Fodertänderna äro mycket små. På våra ängsbackar växer allmänt bockroten, P. saxifraga L., som har 0,30--0,45 m. hög, trind och strimmig stjelk, hvars nedersta blad äro enkelt parbladigt delade i breda, trubbiga, sågade (eller djupt klufna) flikar. De öfre bladen hafva smalt jämnbreda, helbräddade flikar. Blomflockarna bestå af ett mindre antal strålar, uppbärande hvita blommor. Af denna art erhålles den officinella radix Pimpinellae, som utgöres af den torkade roten, ofta med den flerhöfdade jordstammen qvarsittande. Rotens öfre del är knappt 1 cm. tjock, oftast grågulaktig, längsfårad, med ojämnt fördelade mindre knölar och täta tvärringlar. Lukten är starkt aromatisk (»bocklik enligt somligas tycke), smaken brännande skarp. Denna drog har förr mera än nu varit använd, mest i form af tinktur mot strupåkommor (heshet) samt ingår i äldre pulversammansättningar. Till samma slägte hör anisväxten. -- Det är icke denna Pimpinella, som afses i Bellmans »rödt vin med pimpinella» (se Sanguisorba). O. T. S.
Pimsten (D. pimpsteen, T. bimsstein, möjligen af det likbetydande Lat. pumex), en vulkanisk slagg, uppfylld af en otalig mängd större och mindre blåsor och håligheter, till följd hvaraf bergarten är så lätt, att den flyter på vatten. Pimsten förekommer ej inom Skandinavien. E. E.
Piña [pinja]. Se Ananashampa.
Pinacker. Se Pijnacker.
Pinakel (Fr. pinade, Lat. pinnaculum). Se Fial.
Pinakotek (Grek. pinakotheke, af pinax, tafla, och theke, förvaringsrum) kallades i rika grekers och romares hus ett vanligtvis nära hufvudingången beläget rum, hvars väggar voro smyckade med målningar. Enligt en föreskrift hos den romerske arkitekten Vitruvius borde detta rum ligga mot norr, på det att målningarna ej skulle taga skada af solljuset. Ett offentligt pinakotek fanns i propyléerna, eller ingången till Akropolis (borgen) i Athen. Äfven i nyare språk är ordet upptaget såsom liktydigt med tafvelgalleri. Berömdast är under detta namn det af konung Ludvig I anlagda praktfulla pinakoteket i München. A. M. A.
Pinang l. Pulo-Pinang (»betelnötsön»), officielt Prince of Wales island, britisk ö på vestra sidan af halfön Malakka under 5° 20' och 100° 20' ö. lgd. Ön har en areal af 277 qvkm., med en befolkning (1881) af 90,951 pers., deraf 612 européer, 21,772 malajer, 45,135 kineser och 15,730 inder. Omkr. 2/5 af ön äro lågland; resten består af berg, som mot n. nå en höjd af 890 m., i en topp, som nu användes som sanatorium. En betydlig del af ön är ännu ouppodlad, och från sanatoriet ser ön ut såsom en enda skog. Jämte kokos- och betelnötter äro sockerrör, kaffe och peppar öns förnämsta produkter. I låglandet vexlar temperaturen mellan 27° och 32° C., vid sanatoriet mellan 15° och 24° C. -- Georgetown l. Pinang, den enda staden på ön, ligger på östra kusten och har en rymlig, djup och för de största fartyg tillgänglig hamn, bildad af sundet mellan ön och fastlandet. Ehuru Singapur dragit till sig mycket af den handel, som fordom fann väg till P., märkes dock under de senare åren en betydlig stegring såväl uti import som i export, nämligen från 3,5 mill. pd st. 1859--60 till 14,5 mill. pd 1886. -- Ostindiska kompaniet köpte den då nästan obebodda ön 1785 af rajan af Keda för en lifstidsränta af 10,000 doll. och anlade det första nybygget 1786. 1798 förvärfvade kompaniet äfven (för 2,000 doll.) det midt emot ön belägna området på fastlandet, som nu utgör prov. Wellesley. 1806 blef ön ett presidentskap med samma rang som Bombay och Madras, och sedan Singapur och Malakka 1826 förenats dermed, var det styrelsens säte till 1832. Jfr Straits Settlements.
Pinass (Fr. pinasse, Eng. pinnace, af Lat. pinus, fur), sjöv., en till större örlogsfartyg hörande båt, afsedd för både rodd och segling; mindre slup, låringsbåt (för omkr. 8 åror). R. N.
Pincé [pängse'], Fr., musikt., detsamma som mordent; äfven = pizzicato på stråkinstrument. -- Instruments à cordes pincées, knäppinstrument (luta, zittra, harpa o. s. v).
Pince-nez [pängsne], Fr. (af pincer, knipa, klämma, och nez, näsa), dubbel-lorgnett med stålfjäder, binockel.
Pincette (pängse'tt; Fr., af pincer, knipa, nypa), ett tångliknande metallinstrument, af hvilket kirurger och anatomer betjena sig för att fatta och upplyfta väfnader. Pincetter nyttjas äfven vid botaniska undersökningar samt af urmakare.
Pinchbeck [pi'ntjbek], Eng. (på Sv. förvrängdt till pinsback), en af de många mer eller mindre guldliknande legeringarna af koppar och zink, sammansatt af 2 delar koppar och 1 del mässing, således af 90 d. koppar och 10 d. zink. Legeringen har sitt namn efter uppfinnaren, den engelske mekanikern Pinchbeck (d. 1783). C. A. D.
Pincius mons, den nordligaste af de sju kullarna i det gamla Rom (nu Monte Pincio).
Pindarer (Maratt. pendhari) kallades sedan slutet af 1700-talet de hufvudsakligen af maratter bestående röfvareband, som vid den tiden bildade sig vid nedre Narbadda och i stora hopar brandskattade vidsträckta områden i mellersta Indien. Sedan 1817 uppträdde engelsmännen energiskt mot dem, och inom kort voro de upplösta.
Pindaros (Lat. Pindarus), det forna Greklands störste lyriske skald, föddes 522 f. Kr. i Kynoskefalai invid Thebe i Beotien. Han härstammade från Aigidernas slägt och tillhörde
Källa: Project Runeberg ·
