Sida 647
Pilgrimen ...
sig till krigsmålningen, eggad dertill af Krimkriget. Hans första krigsbild var Löpgraf framför Sebastopol (1855). Sedan kommo Truppernas utskeppning till Krim (1857, nu i Versailles) och Slaget vid Alma (1859, i Versailles), med figurer i kroppsstorlek, hans mest betydande verk. P. utförde jämväl kyrkomålningar, nämligen i ett kapell i S:t Eustache i Paris, der han lägger i dagen samma art af naturlig energi som i sina bataljmålningar, men ibland äfven lyckas åstadkomma en stämningsfull verkan, C. R. N.
Pilsen (Tsjech. Pizen), näst Prag Böhmens största stad, vid Mies' (Berauns) och Radbusas förening, s. v. om Prag, vid flere jernvägslinier (till Prag, Wien, München). 46,817 innev. (1884), omkr. 20 proc. af tysk och 80 proc. af böhmisk nationalitet. Staden har ett tyskt och ett tsjechiskt gymnasium, en tysk och en tsjechisk slöjdskola samt tvänne högre flickskolor. Der finnas äfven en tysk och en tsjechisk teater samt ett stadsmuseum. Jämte två stora bryggerier, som årligen tillverka mer än 300,000 hl. öl (Pilsener bier), har staden garfverier, maskinfabriker, pappers- och glasbruk, spritförädlingsanstalter, lergodsfabriker m. m. P. är äfven en vigtig handelsstad, och dess fyra årsmarknader äro de mest betydande i hela Böhmen. I närheten af staden ligga flere jernverk, stenkolsgrufvor och mäktiga kaolinlager. -- P. omnämnes i historien först 976. 1633--34 hade Wallenstein sitt hufvudqvarter derstädes, och P. var ock hufvudorten för den sammansvärjning, som kostade honom lifvet.
Pilularia Vaill., furgräs, bot., ett slägte inom nat. fam. Marsileaceae K. Br., kl. Cryptogamia L. I hela Europa förekommer blott en art, P. globulifera L., som är en liten, lågväxt, gräsliknande växt samt träffas i vattenbrynet vid sjöstränder. Stjelken är krypande och har med små mellanrum 4--6 cm. långa, trådsmala, i glesa knippen ställda blad, och från samma ställen nedskjuta några få enkla rottrådar. Vid bladknippenas bas sitta ensamma, kortskaftade, 4-rummiga fruktgömmen, hvilka öppna sig i 4 flikar. Sporgömmena äro af 2 slag. De större innehålla blott en enda stor spor (makrospor); de mindre åter hysa många, små sporer (mikrosporer). O. T. S.
Pilum, ett omkr. 2 m. långt kastspjut, som utgjorde det romerska fotfolkets förnämsta vapen. Det bestod till nästan halfva sin längd af den i spetsen härdade klingan, och man fordrade, att det skulle genomborra alla skyddsvapen. I äldre tid var det äldsta manskapet, triarierna, som utgjorde tredje slaglinien, väpnadt med pilum (deraf detta manskaps benämning pilani); men under republiken ändrades beväpningen så, att de båda främre slaglinierna (hastati och principes) fingo pilum, hvarmed fiendens hufvudsakliga motståndskraft skulle brytas (se Legion 3 o. 4). C. O. N.
Pilumnus var för den romerska forntidens landtbefolkningen husgud, hvilken lärde den att stöta sönder säden med en mortel (pilum). Äfven tänktes han skydda de hus, i hvilka ett nyfödt barn fanns, Hans broder var Picumnus, som skall hafva uppfunnit konsten att göda åkern, hvarför han ock kallades Sterqulinus, Sterculius eller Stercutus (»gödselguden»). Jfr. Picus. R. Tdh.
Pilz, Vincenz, österrikisk bildhuggare, f. 1816 i Böhmen, kom 1837 till akademien i Wien ock började der först som målare, innan han fick undervisning i skulptur. År 1849 reste han till Rom, der han fick Tenerani, Thorvaldsens lärjunge, till lärare och utförde bl. a. en relief af De helige tre konungarna, som ofta upprepats. Han återvände till Wien 1855 och började der en omfattande verksamhet, med framställningar af idealt allegoriskt och mytologiskt innehåll jämte porträttfigurer. Bland hans arbeten må nämnas brunnsfigur framför Epsteins palats, hjeltestatyer till Arsenalen, två pegaser för Operans loggia-terrass (hvilka väckte anstöt och gingo till Filadelfia), 10 komponiststatyer för Musikföreningsbyggnadens fasad m. fl. samt en mängd porträttbyster.
Piment (af Sp. pimienta, peppar). Se Kryddpeppar.
Pimentel (äfven skrifvet Pimentelli), Antonio, spansk diplomat, född i Amarante, var först officer och beträdde den diplomatiska banan 1652, då han afgick i en beskickning till Sverige. Det gällde för det spanska hofvet att vinna på sin sida drottning Kristina, som året förut inledt underhandlingar genom att till Madrid sända den svenske diplomaten Palbitzki. Om man härvid äfven genom ambassadörens person ville inverka på drottningen, kunde ej lämpligare man utses. Ty P. var den fulländade verldsmannen och diplomaten, en tjusande företeelse, hvars bedårande inflytande icke ens män kunde motstå, långt mindre en qvinna. Ledsagad af hustru, barn och ett lysande följe af 50 personer, ankom P. till Stockholm d. 16 Aug. 1652. Han blef från början en af drottningens förtrogne, hvartill utom hans personliga egenskaper i främsta rummet bidrog, att han ensam kände hennes planer att nedlägga kronan och antaga katolicismen, planer, som han på allt sätt befordrade. Kristinas förtrolighet med P. väckte naturligtvis ovilja bland de svenske herrarna och har skadat hennes rykte. Dock äro berättelserna om att P. skulle hafva varit Kristinas älskare bevisligen ogrundade och leda sitt upphof i hatet mot främlingen. Mot midsommaren 1653 blef P. rappellerad, men utnämndes före sin afresa till svensk öfverkammarherre. Ett örlogsskepp utrustades i Göteborg att föra honom hem, storartade fester höllos till hans ära, och rika gåfvor förärades honom, när han i början af Aug. 1653 lemnade Stockholm under pöbelns oväsen och förbannelser. Några dagar sedan han afseglat från Göteborg, återvände han likväl och påstod sig hafva fått order att qvarstanna. Han uppsökte drottningen i Östergötland och följde henne till Stockholm, der han åter blef ett föremål för Kristinas ynnest och folkets hat. Dock blef han efter några månader å nyo återkallad och lemnade då landet för alltid. Med Kristina sammanträffade P. åter i Bruxelles 1654 och följde henne derefter till Rom, men lemnade henne 1656, då
Källa: Project Runeberg ·
