Sida 507
Pentameter, metr.
enke- och pupillkassan, Artisternas och literatörernas pensionsförening, Handelsflottans pensionsanstalt (se dessa ord). -- En detaljerad redogörelse för pensionsväsendet lemna i den på grund af k. br. d. 19 Sept. 1879 i Statistiska centralbyrån under utgifning varande »Aflönings- och pensionsstatistik» (utgörande Lit. X. af »Bidrag till Sveriges officiela statistik» 1881, 1883, 1886--87).
De vigtigaste pensionskassorna i Finland äro Civilstatens enke- och pupillkassa (se d. o.), Finska militärens enke- och pupillkassa (inrättad d. 11 Okt. 1849) samt Ecklesiastik- och skolstatens enkeoch pupillkassa (stiftad d. 1 Maj 1842). -- I Danmark är pensioneringen ordnad enl. lag af d. 5 Jan. 1851 (med vissa tillägg genom lag af d. 24 Febr. 1858). Om de i Danmark och Norge vigtigaste pensionskassor för ämbets- och tjenstemäns enkor se Enkekasse.
Pensionär [pang-; se Pension], den, som åtnjuter pension; den, som undervisas i en pension, lärjunge; med visst arvode försedd extra läkare vid Fältläkarekåren (se d. o.), likställd med löjtnant.
Pensum, plur. pensa, Lat., egentl. »det (åt någon) utvägda»; förelagdt arbete; lexa; noga bestämdt kunskapsmått, som fordras för någon examen.
Pentadesma K. Br., bot., farmak., ett slägte af resliga träd, hörande till nat. fam. Guttiferae Juss., kl. Dodecandria L., och nära beslägtadt med de gummigutta-gifvande slägtena Garcinia och Gambogia. P. butyracea Don., »smörträdet», i Sierra Leone lemnar ur sin frukt vid insnitt en ymnig, tjock, gul, smörliknande mjölksaft, som af infödingarna begagnas i deras matlagning, men icke gerna fördrages af européer på grund af sin starka, terpentinliknande smak. O. T. S.
Pentaglott (af Grek. pénte, fem, och glossa l. glotta, tungomål), en bok (t. ex. en bibel) på fem olika språk.
Pentagon (af Grek. pente, fem, och gony, vinkel), matem., regelbunden (liksidig och likvinklig) femhörning. Hvarje vinkel i femhörningen är 108°, och om sidan antages vara a, så är ytan a2/4 [rot]25 + 10 [rot]5. -- Stundom nyttjas ordet pentagon i vidsträcktare bemärkelse och är då liktydigt med plan rätlinig femhörning i allmänhet. G. E.
Pentagram (af Grek. pente, fem, och gramma, inristadt tecken) l. pentalfa (d. v. s. ett femfaldigt A), en uråldrig mystisk figur, sammansatt af fem kring en liksidig femhörning ställda likbenta trianglar. Pentagrammet, som äfven kallas »konung Salomos sigill», var hos pythagoréerna tecken för helsan (det kallas derför ock på latin salus Pythagorae), hos israeliterna sinnebild af 5 Mose böcker, eljest äfven af de 5 sinnena o. s. v. samt anbragtes t. ex. på s. k. amuletter) under medeltiden för att skydda menniskor och husdjur mot trolldom.
Denna figur, hvilken, som bekant, kan uppritas med fem linier i ett enda drag, kallas på tyska drudenfuss eller alpenkreuz, på svenska alfkors (se d. o.).
Pentagynia (af Grek. pente, fem, och gyne, qvinna), bot., Linnés namn på den bland ordningarna i de 13 första klasserna af sexualsystemet, hvilken igenkännes derpå att pistillernas antal är fem. O. T. S.
Pentakosiomedimner (Grek. pentakosiomedimnoi, af pentakosioi, femhundra, och medimnos, ett mått för torra varor; se Medimn) kallades i det forna Athen efter den af Solon genomförda klassindelningen den förmögnaste klassen af medborgare, hvilkas jordegendom ansågs gifva en afkastning, som i värde motsvarade minst 500 medimner säd. Enligt den solonska författningen voro pentakosiomedimnerna, hvilka äfven hade att vidkännas de drygaste skattebördorna, ensamma valbara till högre statsämbeten, hvilket företräde dock sedermera afskaffades. A. M. A.
Pentalfa. Se Pentagram.
Pentamera, zool., benämndes af Latreille en afdelning bland skalbaggarna (Insecta coleoptera), som har alla benens tarser 5-ledade, till skilnad från Tetramera och Trimera, med 4- och 3-ledade tarser, samt Heteromera, som har de 2 främre benparens tarser 5-ledade, men 3:dje parets 4-ledade. Latreilles indelning användes numera mera sällan för de större afdelningarna, men begagnas inom dessa till skiljande af vissa grupper. O. T. S.
Pentamerus, paleont., fossilt slägte bland armfotingarna (brachiopoderna), utmärkt derigenom att från det större skalets innersida utgår en vägg, som sedan klyfver sig i tvänne något divergerande skifvor, hvilka nästan sammanstöta med två liknande, som utgå från det mindre skalet, och genom hvilka åtminstone partiet närmast låset nästan delas i fem rum. Till det yttre vexla Pentamerus-arterna ganska mycket. Vanligen äro de tämligen stora, glatta eller försedda med längsribbor. De förekomma hufvudsakligen i silursystemet, särskildt i de yngsta undersiluriska och de öfversiluriska lagren, men finnas äfven i devonsystemet. Stundom förekommer en art i stor mängd, t. ex. P. borealis och P. esthonus i Estland. Det yngsta fossilförande silurlagret i Jämtland, som omedelbart öfverlagras af Sevegruppen, innehåller P. och kallas derför pentameruskalk. B. L-n.
Pentameter (af Grek. pente, fem, och metron, mått, versfot), metr., är den vanliga, ehuru fullkomligt oriktiga, benämningen för slutversen i ett elegiskt distikon (se d. o.), hvilken är sammansatt af två trefotiga daktyliska versleder (kola), åtskilda af metrisk cesur (diaeresis) och båda med katalektiskt slutfall, enligt schemat
-- v v -- v v -- || -- v v -- v v --
Att sammandraga eller mot spondéer utbyta daktyler är, såsom schemat utvisar, tillåtet i första vershalfvan, men icke i den senare. Till följd af den kraftigt verkande cesuren och versens derigenom starkt framträdande symmetriska byggnad skulle pentametern i fortlöpande följd lätt blifva enformig och tröttande.
Källa: Project Runeberg ·
