Sida 248
Oudry ...
front, hvarför han belönades med marskalksstafven och hertiglig värdighet. På 1812 års tåg mot Ryssland anförde O. 2:dra och i början af 1813 års krig i Tyskland 12:te kåren. Efter stilleståndets utgång fick han befälet öfver de tre armékårer, som skulle rycka fram mot Berlin. Han förlorade då slaget vid Gross-Beeren (d. 23 Aug. 1813). Han var äfven, i spetsen för 12:te kåren, med i nederlaget vid Dennewitz (d. 6 Sept.). I slaget vid Wachau (d. 16 Okt.) förde han med ära två divisioner af »unga gardet». Efter Napoleons fall (1814) slöt O. sig till Ludvig XVIII och fick befälet öfver en division. Under Hundra dagarna (1815) förblef han i overksamhet. Såsom chef för 1:sta armékåren deltog O. i 1823 års fälttåg i Spanien. Efter Julirevolutionen (1830) drog han sig tillbaka. Död såsom guvernör för Invalidhotellet 1847. -- 2. Victor O., hertig af Reggio, fransk general, den föregåendes son, f. 1791, d. 1863, slöt sig 1848 till Februarirevolutionen, erhöll i April s. å. kommandot öfver alparmén och ledde 1849 den franska militärexpeditionen till Rom, hvilken återställde Pius IX:s myndighet i Kyrkostaten. I Nationalförsamlingen öfvergick han 1851 från det bonapartistiska till det orleanska partiet. Han häktades vid statskuppen d. 2 Dec. s. å., men frigafs efter några dagar och lefde derefter på sina gods. 1. C. O. N.
Oudry [-dri'], Jean Baptiste, fransk målare, f. i Paris 1686, d. i Beauvais 1755, utbildade sig under Largillière samt egnade sig först åt porträttmåleriet. Han införde gerna frukter, blommor och djur som accessoarer och blef af sin lärare uppmanad att egna sig helt och hållet åt målning af djur och »nature morte». Han följde rådet, men måste ännu en tid, tills han blef upptagen i akademien (1717), egna sig åt det s. k. högre måleriet och utförde bl. a. Kristi födelse och Magernas tillbedjan samt ett stort porträtt af Peter I. Denne ville föra honom med sig till Ryssland, men O. stannade i sitt fosterland samt fick äntligen fritt följa sin böjelse, då han blef presenterad för Ludvig XV och af honom mottog uppdrag att måla djur och jagter, hvarvid han följde konungen och gjorde studier efter naturen i skogarna. Derefter fick han äfven 1734 uppdrag att söka upphjelpa de förfallna tapetmanufakturerna i Beauvais, och det lyckades honom genom flit och energie. Länge gjorde han ensam mönstren till väfnaderna, såsom jagter, landskap, landtfester, scener ur Molières komedier och Lafontaines fabler. Sedan kallade han till sin hjelp Boucher och Natoire. Slutligen anförtroddes åt honom äfven öfverinseendet öfver arbetena vid den k. gobelinsfabriken, och han var outtröttlig i sin verksamhet, men hann dock att derjämte måla en mängd taflor, landskap, djur, frukter och blommor, utförda med stor natursanning och talang. I Louvre finnas 8 af hans arbeten, i Sveriges Nationalmuseum likaledes 8. Hans arbeten voro särdeles eftersökta i utlandet, och en af hans vänner och beundrare var grefve Karl Gustaf Tessin. -- Den andre af O:s söner, Jaques Charles O. (f. 1720, d. 1778), var äfven djurmålare, reste i utlandet och stannade länge vid hofvet i Bruxelles. C. R. N.
Ouessant [-sa'ng], en till franska depart. Finistère hörande ö i Atlantiska hafvet utanför Bretagnes vestligaste udde, har en areal af 50 qvkm., med omkr. 2,500 innev. Ön har brant, endast på några punkter tillgänglig kust. Hufvudort är S:t Michel. I närheten af O. utkämpade, d. 27 Juli 1778 (icke 1779) franska flottan under d'Orvilliers en strid med den engelska under Keppel, hvilken drog sig tillbaka efter striden, hvarför fransmännen betraktade sig som segrare. Den 12 Dec. 1781 tog engelske amiralen Kempenfelt nära O. en fransk konvoj på 15 fartyg. I en sjöstrid vid O. med engelsmännen d. 1 Juni 1794 förlorade fransmännen 7 skepp, 5,000 fångar samt 2,000 döda och sårade.
Ou est la femme? [ou ä la fa'm], Fr., »hvar är qvinnan?» Detta under senare årtionden gängse »bevingade ord», som är grundadt på ett spanskt ordspråk, utsäger, att ett brott, som en man begått, i regeln kan ledas tillbaka till en qvinnas eggelser eller passionen för en qvinna.
Oughtred [å'tred], William, engelsk matematiker, f. 1574, blef pastor i Albury (Surrey) 1610 och dog der 1660. Hans förnämsta matematiska arbete är Clavis mathematica (1631; flere uppl., bl. a. äfven en på engelska: The key of mathematics, 1647), som behandlar algebrans tillämpning på geometrien och länge nyttjades såsom lärobok i England. O. är äfven uppfinnare af en särskild proportionalcirkel (ett instrument för grafisk lösning af vissa enklare problem). Hans Opuscula mathematica utgåfvos 1677. G. E.
Ouida, psevdonym för engelska författarinnan Louisa de la Ramée.
Oulibicheff. Se Ulibisjev.
Oureq [ourk], flod i norra Frankrike, upprinner i depart. Aisne, flyter igenom departementen Oise och Seine-et-Marne samt faller ut i Marne nedanför Lizy. Längd 80 km. -- Canal de l'O. börjar vid Mareuil vid O., följer högra stranden af denna flod samt Marne till 10 km. nedanför Meaux, vänder sig der i vestlig riktning mot Paris, i hvars nordöstra del kanalen mynnar ut i Bassin de la Villette. Kanalen, som är 108 km. lång, anlades 1802--05 af Napoleon och förser hufvudstaden med dricksvatten. Omkr. 750 m. från Bassin de la Villette utgår mot n. v. Canal S:t Denis, som v. om S:t Denis förenar sig med Seine.
Ourique [åirike], stad i portugisiska distriktet Beja (prov. Alemtejo), 50 km. s. v. om Beja. 3,384 innev. (1878). O. är historiskt bekant genom den seger grefve Alfons Henrik af Portugal på Campo de O. 1139 vann öfver morerna. Alfons utropades på slagfältet till konung af Portugal.
Ouro Preto [åirå], hufvudstad i brasilianska prov. Minas Geraes, ligger i Serra do Espinhaço, vid foten af Itacolumi. Staden har omkr. 8,000 innev. och är nu tämligen obetydlig, men var förr en af de förnämsta guldfyndorter i Brasilien. Den grundlades 1701 af guldsökare, blef 1711 stad under
Källa: Project Runeberg ·
