Sida 247
Otterån ...
de kejserliga vapnen. Af sin åtrå att intaga det vigtiga Breisach uraktlät han 1634, trots Horns befallning, att uppmärksamma de från Italien antågande spaniorerna och i tid föra sin styrka till Horns hjelp. På olycksdagen vid Nördlingen var han derför ännu på några timmars afstånd från slagfältet. Från Heilbronn, der han sökte samla omkring sig Horns förströdda folk, gjorde han derefter en ytterst äfventyrlig marsch tillbaka till Strassburg. För att kunna använda på fältet all sin styrka lät han genom ett fördrag af d. 26 Sept. (g. st.) fransmännen besätta Öfre Elsass med fästningarna Kolmar och Schlettstadt. Den 6 Okt. (g. st.) 1634 afled han i Worms, dit Oxenstierna kallat honom.
Ottomaker, indianstam i Syd-Amerika i nuv. republiken Venezuela, mellan Orinocos bifloder Apure och Sinaruco. De skildras som vilda och fula och äro allmänt bekanta som jordätare.
Ottoman (af Othman, se d. o.), österländsk hvilsoffa utan rygg. -- Ottomansk, dubbelform till osmansk, turkisk. -- Ottomanska porten, detsamma som Höga porten l. endast Porten (se d. o.). -- Ottomanska riket, detsamma som Osmanska riket. Se Turkiet.
Otto von Botenlauben, grefve, tysk minnesångare, vardt 1197 korsriddare, drog till Heliga landet och förmälde sig i Syrien med en rik fransk arftagerska, återvände till Tyskland 1220 och stiftade klostret Frauenrode nära Kissingen. Död 1244. Hans dikter (utg. 1845) utmärkas af mera innerlighet och på samma gång större objektivitet än flertalet minnesångares.
Ottravad, socken i Skaraborgs län, Vartofta härad, Dimbo tingslag. Areal 1,128 har. 376 innev. (1886). Annex till Dimbo, Skara stift, Vartofta kontrakt.
Ottumwa [-tömoa], stad i nord-amerikanska staten Iowa, vid floden Des Moines och jernvägen till Chicago. 9,004 innev. (1880). Tillverkning af vagnar, landtbruksredskap m. m. Svinslagterier.
Ottweiler, stad i preussiska regeringsomr. Trier, vid Saars biflod Blies och jernvägen Bingen--Saarbrücken. 5,006 innev. (1880). O. blef stad 1552 och var till 1602 residens för grefvarna af Nassau-Saarbrücken.
Otukt, jur., könsdriftens tillfredsställande på ett otillåtet sätt. I fråga om den omfattning, hvari otukt belägges med straff, öfverensstämma de nordiska strafflagarna i hufvudsak med hvarandra. Samtliga dessa lagar innehålla straff för blodskam, hor, sodomi och våldtägt (se dessa ord) samt för otukt under vissa förhållanden, i hvilka gerningen innefattar ett missbruk af föremålets minderårighet eller förståndssvaghet eller af någon gerningsmarmens särskilda ställning till detsamma (se Lägersmål). Svenska strafflagen stadgar ock under vissa vilkor straff för lönskaläge (se d. o.). Dessutom straffas enligt svensk lag qvinna, som i sådant hus, der otukt drifves, låter bruka sig dertill, enligt norsk och dansk lag äfven qvinna, som eljest egnar sig åt skörlefnad. J. H-r.
Otus. Se Hornufslägtet.
Otway [å'ttoe], Thomas, engelsk dramatiker, f. 1651, studerade vid Oxfords universitet, var någon tid skådespelare, gjorde krigstjenst ett par gånger och lefde för öfrigt i London ett literärt äfventyrarelif. Död i elände 1685. O. vann sin första framgång med det deklamatoriska versdramat Don Carlos (1676) och författade derefter några medelmåttiga pjeser, bl. a. The soldiers fortune (1679), men vann ryktbarhet först med sorgspelen The orphan (1680) och Venice preserved (1682), hvilka af engelsmännen hållas nära jämngoda med Shakspeares. Han förstår att åstadkomma en ovanlig verkan i det patetiskt rörande och låta det teckna sig mot en bakgrund af mörka, vilda lidelsers spel. Men hans idékrets är trång och hans diktion ganska ofullkomlig. Fastän tillhörande den psevdoklassiska perioden, påminner han i mycket om det elisabetska skedets store dramatiker. Hans arbeten utgåfvos i 2 bd 1757 och 1812.
Oubliettes (-ä't; Fr., af oublier, glömma), forntida underjordisk fängelsehåla, afsedd för fångar, som icke mer skulle få skåda dagens ljus; med fallucka upptill försedt fängelsehvalf, hvari man lömskt lät personer nedstörta, från hvilka man ville för alltid befria sig.
Ouchy [ousji], Lausannes hamn vid Genève-sjön i schweiziska kantonen Vaud.
Oude l. Oudh [aud]. Se Audh.
Oudenaarde l. Oudenaerde [audenarde], Fr. Audenarde, fordom befäst stad i belgiska prov. Östflandern, vid Schelde och jernvägen S:t Ghislain--Gent. Omkr. 6,000 innev. Märkligt rådhus. -- O. har gifvit namn åt det slag, i hvilket den 70--80 tusen man starka förenade armén under prins Eugène och hertigen af Marlborough d. 11 Juli 1708 besegrade den franska armén under hertigen af Bourgogne. Den sistnämnda armén anfölls oväntadt, medan den var delad vid öfvergången öfver Schelde, och drog sig efter striden tillbaka till Gent.
Oudewater. Se Ouwater.
Oudiné, Eugène André, fransk bildhuggare, f. i Paris 1810, erhöll romerska priset 1831, utbildade sig under bildhuggaren Petitot och målaren Ingres samt uti Italien och blef efter sin återkomst anställd vid myntet i Paris. Som egentlig plastiker har han utfört blott dekorativa arbeten, bland hvilka må nämnas Drottning Bertha (i Luxembourg-trädgården) och en Sofvande Psyche (1848, museum i Havre). Dertill komma porträttbyster och minnesmedaljer i mängd, såsom Napoleon I:s apoteos (efter Ingres' plafond i Hôtel de Ville), öfver Notre Dames restauration, öfver Napoleon III:s tronbestigning, öfver Fotografiens uppfinning och Napoleon I:s grafläggning i Invalid-dômen m. fl.
Oudinot [-nå']. 1. Charles Nicolas O., hertig af Reggio, marskalk af Frankrike, född 1767, utmärkte sig under revolutionskrigen och blef 1799 divisionsgeneral. I spetsen för en grenadierdivision af Lannes' kår stormade han vid Austerlitz (1805) Pratzen-höjden och medverkade till fiendens grundliga nederlag. I slaget vid Wagram (1809) förde han 2:dra armékåren med synnerlig tapperhet mot fiendens
Källa: Project Runeberg ·
