Sida 363
Papeite ...
denna och närstående arter, hvilka genom sin färgprakt synas göra intryck till och med på dessa så lågt stående menniskor. -- Nestor-papegojslägtet, Nestor, tillhör Nya Zeelands fauna, och af detsamma hafva två arter redan blifvit utrotade, enär de bodde endast på små öar. De återstående förekomma talrikt i hufvudöarnas skogstrakter. Dessa foglar äro kraftigt och undersätsigt byggda, hafva stark, lång, från sidorna hoptryckt näbb, långa vingar, något afrundad stjert samt dystert olivbrun eller grön, i nacken och på buken lifligt färgad drägt. De lefva af bär och frukter, men angripa äfven större djur. Så anfaller kea-papegojan, N. notabilis, får, bibringar dem stora sår samt t. o. m. dödar dem. Denna art lefver på marken, en annan i träd. Nestor-papegojorna fångas för sitt kött äfvensom tämjas, särskildt af infödingarna, som sätta högt värde på deras förmåga att lära sig tala och göra tjenst som lockfoglar vid fångsten af deras vilda samslägtingar. C. R. S.
Papeite. Se Papeete.
Papel, med. Se Papula.
Papenburg, stad i preuss. regeringsomr. Osnabrück (Hannover), ligger vid jernvägen mellan Meppen och Emden, i en vattensjuk trakt, 4 km. ö. om Ems, till hvilken en segelbar kanal är gräfd. 6,916 innev. (1885). Staden är en mycket liflig handelsplats samt har skeppsvarf, ankarsmedjor, repslagerier, qvarnar, jerngjuteri och maskinfabrik m. fl. industriella anläggningar. Navigationsskola. P. blef stad 1860.
Papete. Se Papeete.
Papety [papöti'], Dominique, fransk målare, f. 1815, d. 1849, studerade en tid under Ingres, men visade ibland äfven böjelse för den romantiska uppfattningen. Han gjorde grundliga studier uti Italien och utbildade sig vidare genom resor i Grekland, Syrien och Palestina. Redan före sina resor hade han 1845 väckt uppseende genom en stor tafla, Lyckans dröm, en framställning af den lycksalighet, som väntade verlden, då den blifvit ordnad efter Fouriers socialistiska system (många grupper af sinligt och andligt njutande menniskor, målade halft naturalistiskt, halft med en uppfattning, som närmade sig antiken). Bättre lyckades han med färre figurer, såsom i Sankt Hilarions frestelse och Telemachos hos Kalypso. En annan bild efter Fouriers idéer, Forntid, nutid och framtid (1847), var fullkomligt obegriplig. För öfrigt lutade P. än till Ary Scheffers känslosamhet, än till Decamps' koloristiska aqvarellmanér. Ett af hans bästa arbeten var Grekiska munkar från berget Athos, sysselsatta att måla ett kapell (1847). C. R. N.
Paphnutius, egyptisk biskop, en af de mest ansedde medlemmarna af det första ekumeniska mötet i Nicaea (325). Då man vid detta möte sökte göra biskoparnas, presbyterernas och diakonernas förpligtelse att ovilkorligt iakttaga celibatet till lag för hela kyrkan, uppträdde P., sjelf sträng asket, afgjordt deremot och häfdade det äktenskapliga samlifvets kyska och obefläckade karakter. Hans tungt vägande ord fällde utslaget i frågan, och det stannade vid gammal praxis, så att klerkerna förbjödos att efter ordinationen gifta sig, men man vågade icke bestämdt förbjuda fortsättningen af ett före ordinationen ingånget äktenskap. H. W. T.
Papias, biskop af Hierapolis i Frygien (Galatien), skall enligt Irenaeus hafva varit lärjunge af aposteln Johannes (hvilken uppgift dock enligt Eusebius och flere nyare författare möjligen beror på förvexling med en yngre Johannes) och säges hafva lidit martyrdöden under Marcus Aurelius omkr. år 163. Med stor flit samlade P. muntliga traditioner om Herrens tal, och resultatet af dessa forskningar nedlade han i sin skrift Logion kyriakon exegesis, hvaraf endast några få fragment äro bevarade hos Eusebius och Irenaeus. P. var en huvudrepresentant för den fantastisk-sinliga chiliasmen. H. W. T.
Papier-maché [papie masjé], Fr. (af macher, tugga, mala sönder), grof pappersmassa, utrörd med limvatten och sedermera pressad i formar till dosor, brickor o. s. v. samt torkad. Papier-maché framställes äfven genom sammanklistring af löst, olimmadt bomullspapper, som pressas vid hög temperatur i åsyftad form.
Papilio L., zool., ett slägte bland fjärilarna (Insecta, Lepidoptera), åt hvilket förr gafs en mycket stor omfattning, så att det inbegrep alla dagfjärilar, men nu är begränsadt till de fjärilar, som hafva långsträckta, aftrubbade antennklubbor, mycket korta, tilltryckta och håriga palper, nakna ögon, alla tre benparen lika utvecklade, vingarna stora och breda samt bakvingar med svanslikt bihang. Af detta sålunda begränsade slägte finnes i Sverige blott en art, P. Machaon L., igenkänd genom vingarnas gula färg och en röd ocell å bakvingarnas analhörn. Dess larv lefver å umbellater, i synnerhet gerna på Angelica. Puppan är fäst med en tråd öfver ryggen vid det föremål, å hvilket hon sitter. I Europa finnas i det hela fyra arter af detta vackra slägte af s. k. »ädel-fjärilar», bland hvilka möjligen P. Podalirius L. en gång är anträffad å Gotland. O. T. S.
Papilionaceae L., bot., en väl begränsad nat. fam. af örter, buskar och träd, som alla utmärka sig för de fjärilslika blommorna, hvilka just gifvit anledning till familjens namn. Blomfodret är mer eller mindre regelbundet 5-tandadt, med tänderna stundom två-läppigt fördelade, ofta qvarsittande efter blomningen. Ståndarna äro 10, hopvuxna i 2 stammar med strängarna, i regeln så, att 1 ståndare är fri och de öfriga 9 förenade (kl. Diadelphia L.), men hos Genisteae äro alla ståndaresträngarna sammanvuxna. Fruktämnet, ett i hvarje blomma, utväxer till en vanligen enrummig, flerfröig ärtbalja, stundom en ledbalja. Denna egendomliga baljfrukt är gemensam för Papilionaceae, Caesalpinieae och Mimoseae, hvarför dessa tre familjer sammanförts under den omfattande familjen Leguminosae Juss. -- P. är en af växtverldens största familjer, omslutande långt mer än 5,000 arter, af hvilka omkr. 950 tillhöra Europa och 70 Sverige. Familjen sönderdelas i en mängd underafdelningar och grupper, omfattande större eller mindre antal slägten. Ur denna »ärtväxternas familj» erhållas ytterst vigtiga näringsmedel genom de stärkelserika och
Källa: Project Runeberg ·
