Sida 796
Pontifikat (Lat. pontificatus), presterlig värdighet. Se vidare Pontifices
Kollegiets främste man och ordförande kallades pontifex maximus (öfverstepresten). Denne hade åtskilliga förrättningar och åligganden, såsom att välja vestaliska jungfrur och flamines (se Flamen) m. m. Han bodde i en särskild ämbetsboning, regia (Numas gamla hus) vid Via sacra. I äldre tider fick han ej lemna Italien, ej innehafva något verldsligt ämbete, icke gifta om sig; med tiden ändrades dock seden härutinnan, och äfven för valbarheten blefvo fordringarna mindre stränga. Valet synes redan före 104 hafva förrättats i tribusförsamlingen. Kejsaren var alltid pontifex maximus. Till och med kristna kejsare bibehöllo titeln, som först af Gratianus afskaffades (382 e. Kr.) och sedermera öfvergick till påfven.
Pontifices hade till hufvudsakligt åliggande den allmänna uppsigten öfver gudstjensten samt skyldigheten att vaka deröfver att heliga bruk och till ritualen hörande handlingar företogos på rätt tid och ort. Dermed var ock förenad uppsigten öfver presterna och den disciplinära bestraffningen af dem. särskildt vestalernas dömande och straffande, samt att afgifva utlåtande derutinnan. De voro derjämte den sakkunniga myndigheten i alla ärenden rörande gudstjensten samt hade att upptaga och behandla frågor och spörsmål äfven af enskilda om löften och invigningar, om införande af nya kulter, uppfattningen af järtecken och sättet för deras behandlande m. m. Vidare förrättade de äfven särskilda offer och andra till gudstjensten hörande handlingar, såsom invigningar af tempel och af personer till förbannelse eller dödsoffer (devotio) m. m. Jämväl fordrades deras närvaro och verksamhet vid vissa civilrättsliga handlingar, såsom vid adoption, testamenten (nämligen då dessa skedde i folkförsamlingen), bröllop efter äldre ritual m. m. Slutligen hade pontifices att reglera kalendern medelst inskjutande af skottmånad, ordna festdagarna samt hålla reda på dies fasti och nefasti m. m. Öfverstepresten plägade äfven uppteckna märkliga företeelser och händelser under året, såsom betydelsefulla järtecken m. m., samt utarbeta ett slags årskrönika (annales). En sammanfattning af traditionella regler och föreskrifter för gudstjensten och hvad dermed stod i sammanhang synes hafva legat till grund för de alltjämt fortgående anteckningarna eller minnesböckerna (commentarii), som utgjorde liksom deras arkiv. -- Gränserna mellan öfversteprestens och kollegiets befogenhet äro svåra att med bestämdhet uppdraga. Utom hvad här ofvan angifvits såsom tillhörande den förre synes han särskildt hafva sörjt för verkställigheten af kollegiets beslut och naturligtvis alltid företrädt detta, då en person behöft uppträda. -- Till kollegiet plägade ock räknas 3 pontifices minores, ett slags medhjelpare, samt »offerkonungen» och de tre flamines. R. Tdh.
Pontifikat (Lat. pontificatus), presterlig värdighet; påfvevärdighet. Se vidare Pontifices.
Källa: Project Runeberg ·
