Paris

Paris, Grek. hjeltes., son af konung Priamos i Troja och hans gemål Hekabe (Hecuba), blef straxt efter sin födelse utsatt på berget Ida med anledning af en spådom att han skulle bringa förderf öfver sitt fosterland, men påträffades och uppfostrades af herdar, åt hvilkas yrke han såsom uppvuxen egnade sig. Den tapperhet, hvarmed han vid åtskilliga tillfällen försvarade hjordarna och sina kamrater, skall hafva förvärfvat honom binamnet Alexandros (»mannavärjaren»). Vid ett besök i Troja blef han genom en tillfällighet igenkänd och återupptagen af sina föräldrar. Sjelf utmärkt genom en ovanlig skönhet, valdes P. till skiljedomare i den bekanta skönhetstäflan mellan de tre gudinnorna Hera, Athena och Afrodite (jfr Eris) och gaf skönhetens pris åt den sistnämnda. Till gengäld erhöll han hennes löfte att till maka få den skönaste bland qvinnor. Detta löfte infriades sålunda, att P. med Afrodites bistånd bortförde den sköna Helena, som var förmäld med konung Menelaos i Sparta, i hvars hus han rönt ett gästfritt mottagande. Deraf framkallades det trojanska kriget (se d. o.), då Greklands furstar sammanslöto sig för att under ledning af Agamemnon, Menelaos' broder, hämnas det begångna illdådet. Under kriget visade P. sig vara en god bågskytt, och med Apollons hjelp tillfogade han med sin pil Achillevs det dödande såret. För öfrigt skildras han af Homeros såsom visserligen kunnig i krigets värf, men feg, vankelmodig och veklig. Af trojanerna var han hatad såsom krigets upphofsman. Enligt yngre sagor blef han kort före Trojas intagande af Filoktetes sårad med en förgiftad pil och sökte i sin nöd hjelp hos sin första maka, Oinone, en dotter af flodguden Kebren, hvilken egde en underbar läkedomsförmåga. Men förtörnad öfver hans trolöshet, vägrade hon att hjelpa honom, och P. dog af sitt sår, hvarefter Oinone, ångrande sin hårdhet, sjelf förkortade sitt lif. Af den bildande konsten brukar P. framställas såsom en skön ung man i frygisk klädedrägt. A. M. A.