Paris

Paris. 1. Alexis Paulin P., fransk lärd, f. 1800, d. 1881, har gjort mer än någon fransman i vårt århundrade för att väcka intresse för och sprida kännedom om den fornfranska literaturen. Han anställdes 1828 vid Nationalbiblioteket, der han avancerade till konservator och stannade i nära 50 år. 1853--72 innehade han derjämte den för honom inrättade lärostolen i medeltidens franska språk och literatur vid Collége de France. Efter Raynouard valdes han 1837 till medlem af Franska institutet och 1838 till ledamot af den kommission inom nämnda akademi, som fått i uppdrag att fortsätta benediktinernas storartade verk, »Histoire littéraire de la France». Under hans hägn bildades 1875 »Société des anciens textes français» (Franska fornskriftsällskapet). Redan i sin första skrift, Apologie de d'Ecole romantique (1824), hänvisade P. till de literära skatterna från Frankrikes medeltid. 1831 publicerade han Berte aux grands pieds, en af de under sekler glömda national-epopéer, hvilka han återupptäckt, och åt hvilka han återgaf deras rätta namn, »chansons de geste». I det märkliga företalet till denna sin bok lade P. grunden till den franska episka poesiens historia. Ett stort antal fornfranska texter, dels i lärda upplagor, dels öfverförda till nutida språk, följde på denna den första i Frankrike tryckta »chanson de geste»; episka: Garin le Loherain (1833--35, 2 bd; 1862, 1 bd), Les romans de la Table ronde (1868--77, 5 bd); lyriska: Bomancero français (1833); satiriska: Les aventures de maître Renart (1861); allegoriska: Le livre du Voir dit af Guillaume de Machaut (1875); historiska: dels La chanson d'Antioche (2 bd, 1848), dels Les grandes chroniques de Saint-Denis (1836--1840, 6 bd), Villehardouin (1838) och Guillaume de Tyr, Histoire de la conquête de la Terre-Sainte (1879--80, 2 bd) o. s. v. -- »Histoire littéraire de la France» innehåller i hvarje del fr. o. m. den 20:de (1842) t. o. m. den 28:de (1881) -- med undantag af den 24:de -- betydande arbeten af P., t. ex. om Jean Bodel, Adam de la Halle, Rutebeuf och Adenet le Roi (12:te och 13:de årh.); om den nationella episka diktningen; om den lyriska konstdiktningen; om Le Roman de la Rose och den ene af dess författare, m. m. Af de 8 tomer, i hvilkas författande han deltagit, har P. ensam skrifvit en tredjedel. Af samma betydelse som dessa publikationer och afhandlingar, men af ännu varaktigare gagn är P:s största arbete, Les manuscrits français de la Bibliothèque du Roi (1836--48, 7 bd), der han möjligast fullständigt beskrifver ett tusental fornfranska handskrifter (Februari-revolutionen afbröt fortsättandet af detta arbete genom indragning af statsanslaget). Smärre afhandlingar utgaf P. i myckenhet, några af stor innebörd, såsom Mémoire sur la relation originale des voyages de Marco Polo (1833) och De la mise en scène des mystères (1855). -- Af arbeten, som behandla andra ämnen än medeltidsliteraturen, må nämnas P:s öfvers. af Byrons »Don Juan» (1827, 2 bd), hans utmärkta upplaga af »Tallemant des Réaux» (1852--58, 9 bd; 3:dje,uppl. 1860) och hans i handskrift efterlemnade Études sur la vie de François I:ier (utg. 1885, 2 bd). -- 2. Gaston Bruno Paulin P., fransk språkforskare och literaturhistoriker, den föregåendes son, f. 1839, studerade två år vid universiteten i Göttingen och Bonn, der han blef lärjunge till den romanska filologiens mästare Diez, hvars mantel han kan sägas hafva upptagit. År 1858 ingick han vid l'École des Chartes, der han 1862 blef archiviste-paléographe, och 1865 erhöll han vid universitetet doktorsgraden. År 1867 utnämndes han till lärare i fransk historisk grammatik, i Sorbonne, vid de af dåvarande undervisningsministern Victor Duruy stiftade fria kurserna för den högre undervisningen. Fr. o. m. hösten 1868 var han, efter hvartannat, répétiteur, directeur-adjoint och directeur d'études uti romanska språk vid den af samme minister 1868 stiftade »École pratique des hautes études», hvars president P. blef 1885, och der han sedan 1872 nästan årligen haft äfven svenskar till lärjungar, f. n. (1888) uppgående till sammanlagdt ett tjugutal. 1866 och 1869--72 vikarierade han för sin fader vid Collège de France och blef der ordinarie professor i dennes ämne 1872. Han valdes 1876 till medlem af Institutet, 1877 till adjungerad och 1881 till ordin. medlem af »Commission de l'histoire litt. de la France» samt 1885 till medlem i redaktionen af »Journal des savants». P. är medlem af akademierna i München, Berlin, Rom (Lincei), Köpenhamn och, sedan 1878, Vetenskaps-societeten i Upsala. På hans initiativ stiftades 1875 Franska fornskriftsällskapet. Han är äfven grundläggaren af tidskrifterna »Revue critique» (1866) och »Romania» (1872). -- Bland P:s lärda arbeten må nämnas Étude sur le rôle de l'accent latin dans la langue française (1862), De Pseudo-Turpino (1865), Histoire poétique de Charlemagne (s. å.; erhöll det stora Prix Gobert), Grammaire historique de la langue française (1868), La vie de Saint Alexis (1872; erhöll likaledes Prix Gobert; inledningen är grundläggande för den franska filologien; ny uppl. 1885), Dissertation critique sur le poème latin du Ligurinus (1872), Le Petit Poucet et la Grande-Ourse (1875), Les contes orientaux dans la littérature française du moyen âge (s. å.), Les Miracles de Notre Dame (1877 o. f.; 8 delar), Le Mystère de la Passion d'Arnoul Gréban (1878), La poésie du moyen âge (1885), La poésie française au quinzième siècle (1886), Les Serments de Strasbourg, introduction à un commentaire grammaticale (s. å.), Esquisse de la littérature française au moyen âge (1888), samt en mängd tidskriftsartiklar i bl. a. »Journal des savants». C. W-d.