Park, Mungo, skotsk Afrika-resande, f. 1771, gjorde redan 1792, såsom biträdande skeppsläkare, en längre resa, till Benkulen på Sumatra. 1795 erhöll han af »British African association» uppdrag att företaga en forskningsfärd i Afrika, med Gambia såsom utgångspunkt. Från Pisania, engelsmännens aflägsnaste station vid denna flod, uppbröt han, åtföljd af två negrer, mot nordost, passerade Senegal och gick vidare genom Kaarta in i El Hodh, föll der i fångenskap, men flyktade åt sydost och nådde Niger vid Segu. Han sökte då följa denna flods lopp, men nödgades snart vända och tog hemvägen uppför floden. Ankommen till riket Manding, måste han stanna derstädes i sju månader för sjukdom, hvarefter han medföljde en slaftransport till Pisania och derifrån återvände till England. Denna resa till en del af Nigers dittills okända område, hvarunder han utstått de största vedervärdigheter, beskref han i Travels in the interior districts of Africa (1799). 1805 mottog P. ledningen af en i stort tilltagen expedition till Niger. Genom de eländigaste bergstrakter nådde han under utomordentliga svårigheter denna flod vid Bamaku, hvarifrån han följde den vidare utför. Från Sansandig skickade han dagböcker och bref. Han hade då efter hand förlorat nästan alla sina europeiska följeslagare, men fortsatte det oaktadt, i båt, färden utför floden, snart utsatt för fientligheter. Till sitt mål -- Nigers mynning -- kom han icke; redan 1806 ingick underrättelse om att han under ett öfverfall af negrer drunknat i närheten af Bussa. Hans hemkomna meddelanden från denna senare färd utgåfvos 1815 under titeln Journal of a mission to the interior of Africa.
Nordisk familjebok · första upplagan
Park
Ämne: Afrikaresande · Upptäcktsresande och geografer
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 12 (1888), sp. 792–793 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗