Parmenides

Parmenides (Lat. Parmenides), grekisk filosof från Elea i midten af 400-talet f. Kr., tillhörde den eleatiska skolan (se Eleater) och var lärjunge af dennas stiftare, Xenofanes, som hade uppträdt mot den grekiska religionslärans polyteism och framhållit gudomens enhet. P. gjorde deraf användning på varat öfver hufvud samt gaf derigenom eleatismen en mer allmänt filosofisk betydelse. »Varat är; icke-varat är icke» framhöll han och kom derigenom till det resultatet att ingenting mångfaldigt eller rörligt, endast bestämningslös och oföränderlig enhet finnes till. Men »nödgad af erfarenheten», som Aristoteles säger lärde han ock om naturen, hvilken framställning dock torde böra anses som en skildring af de dödliges meningar, ej af hvad han för sin del ansåg sant. En historisk, trogen framställning af de förra är den dock ej. P:s vigtigaste skrift är lärodikten Peri fy'seos, hvaraf fragment finnas i behåll. - En af Platons dialoger bär titeln Parmenides. L. H. Å.