Pasch

Pasch, Gustaf Erik, kemisk tekniker, född d. 3 Sept. 1788 i Norrköping, hette egentligen Berggren, men antog namnet P. efter sin styffader, en brorson till Lorens P. d. ä. och Johan P. Han blef student i Upsala 1806, tjenstgjorde 1808--10 såsom underläkare vid sjukhuset i Örebro för landtvärnet, uppehöll sig derefter såsom informator dels i Östergötland, dels i Stockholm, der Berzelius gaf riktningen åt hans studier, anställdes 1817 såsom kemisk-tekniskt biträde vid Göta kanals byggnad samt fick 1818 för första gången förordnande och 1821 ordinarie anställning såsom adjunkt i kemi vid Karolinska institutet. Sistn. år blef han filos. magister i Upsala. 1823 utsågs han till thamsk lektor vid Vetenskapsakademien och hugnades med professors titel. 1829 afgick P. från sin läraresyssla vid Karolinska institutet och pensionerades 1851 från befattningen vid Vetenskapsakademien. Såsom innehafvare af sistnämnda beställning skref han 1824--49 årsberättelser om teknologiens framsteg, och 1846--61 utgaf han såsom ledamot af Svenska silkesodlings-sällskapet årsberättelser om mulbärsplanteringen och silkesodlingen. Från 1827 till sin död var han sekreterare i Patriotiska sällskapet. Några år efter det han under en resa till Frankrike (1824--25) studerat bl. a. beredningen af papper till sedelmynt tillverkade han för riksbankens räkning en mängd profblad till det sedelpapper, som var i bruk under 1830-, 40- och 50-talen. P. blef 1827 ledamot af Vetenskapsoch Landtbruks-akademierna. Död i Stockholm d. 6 Sept. 1862.