Patagoniska kanalerna

Patagoniska kanalerna (stundom kallade Smyths channels) kallas de på senare tider af ångare ganska mycket begagnade farlederna inomskärs vid Patagoniens vestkust, hvilka åt s. mynna ut i vestligaste delen af Magalhaes sund vid 53° s. br. och åt n. i Peñas-golfen mellan 48° och 47° s. br., gående ungefär 30--60 eng. mil innanför hafsbandet långs sjelfva fastlandet. De bilda tillsammans en omkr. 350 eng. mil lång farled af omkr. 1--2 eng. mils bredd, hvilken dock på vissa ställen tränger sig samman till sund af endast några hundra famnars bredd. Farvattnet är i allmänhet rent och dess djup på några ställen 8--10 famnar, men vanligen öfver 50, ja ända till 300 famnar. Reguliert tidvatten är rådande, men strömmen obetydlig, utom i ett par af sunden. Tillräckligt många och goda ankarsättningar finnas, men på de flesta ställen tillåter farvattnet ångarna att äfven nattetid vara under gång. Klimatet är kallt, och ymnigt regn faller nästan hela året om, hvilket förorsakar massor af smärre vattenfall, som i vild fart kasta sig utför de branta klipporna. Vinden blåser alltid långs med kanalerna, men mestadels n. ifrån. Naturscenerierna erinra mycket om Norges fjordar, men torde mångenstädes i storartad skönhet lemna dem långt bakom sig. Vid 50° s. br. är farledens södra del, som utgöres af Smyths- och Sarmiento-kanalerna samt är genom Trinidadkanalen sammanbunden med Stilla hafvet. Norr derom delar den sig i två farleder, af hvilka den ena sedan 1828--30, då den af engelsmännen sjömättes, varit känd, men den andra först 1883--84 blifvit af tyska marinen uppmätt och undersökt. Den äldre, som går genom Wideoch Messier-kanalerna mellan fastlandet och den 138 eng. mil långa ön Wellington, har vid 49° s. br. det trånga och krokiga samt mycket fruktade sundet English narrows. Farledens bredd är der endast 100 famnar, djupet 8 famnar. Tidvattnets och strömmens fart går stundom upp till 6 knop (eng. mil), med en vattenhöjdskilnad af 6 fot. Till följd af ledens skarpa böjning händer stundom, att fartyg der gå på grund, hvarvid de icke allenast äro hänvisade uteslutande till sin egen hjelp, utan äfven stänga vägen för andra fartyg. Det förbjöds derför postbåtarna, som voro de lifligaste trafikanterna på denna led, att vidare använda den, och de nödgades redan vid Magalhães sund eller senast vid Trinidad-golfen löpa ut i Stilla hafvet. För att undgå detta blef den nya farleden genom Picton-, Stosch- och Fallos-kanalerna uppmätt. Den går v. om Wellington-ön, ungefår parallelt med den förra, med hvilken den dessutom står i förbindelse genom flere kanaler (Albatross-kanalen m. fl.). Dess norra mynning är dock ej så lätt tillgänglig som Messier-kanalens, hvarför vägen på södergående hällre tages genom Messier- och Albatross-kanalerna än genom Fallos-kanalen. I sista fallet är den nya leden 10 eng. mil längre än den äldre, eljest är den ungefär lika lång. Genom att använda dessa inomskärs farleder befrias ångarna från de utanför dessa kuster, i synnerhet närmast Cap Pillar, rådande ihållande svåra vestliga stormar och hög sjögång, hvarigenom den förr så fruktade färden kring Syd-Amerika nu för tiden med lätthet kan företagas. R. N.